Kalles blogg The next gereration

Friedrich Ebert Platz 29 – 30, 10117 Berlin

 Den 27:e februari står tre män och betraktar en brinnande byggnad i Berlin. Den ene är en 43-årig Adolf Hitler och de två andra är Joseph Goebbels och Hermann Göring. Det är riksdagshuset med kolonner och kupol som står i ljusan låga. Göring säger bistert att detta är kommunisternas verk och de två andra säger att naturligtvis är det så.

I samma stund arresteras en saktmodig nederländsk murare som gjort sig känd som militant kommunist. Polisen släpar honom förbi de tre männen och med lågorna flammande mot den tyska vinterhimmelen nickar de och ser efter den kraftiga holländaren. De kommer överens om att det är dags att göra något för att sätta stopp för den bolsjevikiska revolutionen. Hitler säger att han skall prata med Hindenburg om artikel 48 i Weimarkonstitutionen så att bollen kan sättas i rörelse.

De andra hummar och säger att det vore sannerligen på tiden.

Van der Lubbe hörs skrika kommunistiska slagord när han förs mot polisvagnen.

Jag har hjälpt Frank med sina läxor och nu har fantasin sprungit iväg med mig. Jag är plötsligt på plats utanför Reichstag 1933 när elden härjar och när nazisterna sätter en listig plan i rörelse för att ta makten över Tyskland. Antingen har de själva tänt på eller så har de bistått kommunisterna att tända på eller så tar de bara tillfället i flykten, men just när elden knastrar i riksdagshuset börjar maktövertagandet.

Artikel 48 införs och kommunisterna arresteras och partiet förbjuds. Andra partier hotas och lockas och plötsligt har Nazisterna två tredjedels majoritet i riksdagen och röstar för demokratins avskaffande och i mars var Hitler ledare för det enda parti som tilläts. När Hindenburg dog 1934 tog Hitler även över presidentens befogenheter och blev den ende som man behövde bry sig om i Tyskland.

Med kända konsekvenser.

Tyvärr delar inte gossen min fäbless för att dramatisera och brodera ut, så hans redovisning kommer att bli betydlig torrare och…mer…talspråksbetonad. Nå. Om han får godkänt betyg så må det väl vara hänt. Jag tycker nog ändå att vackra formuleringar och konstnärliga utsvävningar har sin plats i skolarbete.

Annars gör jag inte mycket. Det är mest arbete och elände. Jag försöker uppföra mig som om jag var normal och framför allt försöker jag låtsas att världen är normal, eftersom det är enklast så. Vintern har kommit och snön ligger över hela marken och detta förtryter mig, precis som det brukar göra. Jag skulle hellre vilja ha en mulen trist höst-vinter. Låt alla slalombackar gå i konkurs och låt snösvängen gå på a-kassa tills pengarna tar slut. Jag bryr mig inte. Jag vill ha iskalla regn och mörk ljusslukande asfalt hela januari och februari. En släng av munter snö i mars kan jag tänka mig men sedan en vecka med åtta plusgrader och sjungande koltrastar.

Jag har varit och Corona-testat mig. Det blev negativt och det var väl ganska bra. Men att ta själva testet var ett prov på självbehärskning som fick mig att svettas. Jag beställde hela plågoprocessen på The Internet och fick en tid för inställelse på Spånga IP mellan kvart i ett och ett. Alltså kom jag dit en stund förre och det stod redan sju- åtta bilar i kö.

Vi stod i en oval på parkeringen utanför ishallen, likt nybyggarnas vagnar på prärien under tiden för västerns erövrande i Amerika för länge sedan. Dock fanns det ingen dramatik med indianer, utan den märkliga tysta väntan när sjukvårdarna i reflexvästar återvände efter sin kafferast och gick till sina bodar var spänning nog. De återvände med påsar och man fick rulla ned passagerarfönstret. ID fick lämnas och sedan fick man tillbaka påsen och där fanns instruktioner med. Jag hade redan hört en del om hur man skulle göra och min entusiasm inför detta var högst begränsad. Naturligtvis var verkligheten ännu värre och redan när jag lade i ettan och körde till det mest avlägsna hörnet av parkeringen fick jag kväljningar.

Människor satt i allehanda bilar och pillade sig i sina olika kroppsöppningar med bifogad bomullspinne. Jag parkerade och läste noga igenom pappret med order. Jag skulle peta mig med topsen längst bak i halsen, sedan längst in i näsan och, för att göra det oaptitliga något äckligare, skulle jag spotta i en kopp och röra runt i slemmet med den nedsnorade pinnen. (Som en fransk kock rör med sleven i en mustig boeuf bourgnignon. )

Dock var köttgryta det sista jag tänkte på när jag hade pinnen nerkörd i halsen. Jag tänkte mest på att spy så litet som möjligt. Det blev några korta petningar. Jag hulkade och kväljdes så att ljuden måste har hörts till Tenstagången.

Snurrandet längst in i näsan var förhållandevis mysigt efter detta. Huvudet måste ha tyckt att det var stimulerande att ha rörelse så pass nära hjärnan. Jag petade litet extra för att kompensera för den bristande halspetningen. Spottandet och rörandet var en barnlek och med tårarna fortfarande rinnande och ansiktet högrött lämnade jag in mitt prov och körde hem.

Allt visade sig alltså vara i onödan. Jag var inte sjuk. Alltså, inte med just den sjukdomen. Men det finns ju fortfarande andra saker att lida av. Bara för att Corona finns så tar ju inte andra sjukdomar semester. Man kan ju fortfarande vara sjuk även om man inte har Corona. Det kan fortfarande vara synd om mig fast jag är negativ. Caroline har t o m föreslagit att min sjukdom ÄR att vara negativ. Jag vet inte. Kanske. Poängen är att det fortfarande kan vara synd om mig.

På tal om Caroline så har hon på senare tid föreslagit, vid ett antal tillfällen, att vi skall bli vegetarianer. Hon tycker synd om djuren. Alla djur, men mest om de tyska och dansk grisarna. Men även kor och kycklingar. Det är synd att de svenska kycklingarna plågas men det är även synd om frusna danska kycklinglårfiléer.

Jag har ju läst boken om Grisens historia. Där står en del om ollonsvin och soet Gloson (Gluffsuggan) och en hel del annat. Men där stod också om kommersiell grisuppfödning och slakten och allehanda plågsamma informationer. Men om man skall kunna fortsätta att kanalisera näring in i kroppen utan att förnedra sina smaklökar och utan att utmana sina medelålders principer, måste man sluta tänka på kött som dött djur och börja tänka på det som en matprodukt på Hemköp.

Det är en sund förenkling. Jag är säker på att grisarna inte skulle ha något att invända. Det har alltid varit en pragmatisk djurart. Jag tror inte att jag blir vegetarian inom den närmsta framtiden. Däremot är jag fortfarande väldigt intresserad av pillren från NASA som skulle ersätta måltider. I väntan på dessa äter jag helt andra piller. Och kött. Var inte Hitler vegetarian? Göring åt i alla fall piller.