Ögonskenligen en Ortoptist!
Nu är det äntligen lugnt här. Frank sitter vid sin dator och Caroline sitter och tittar på sina inspelningar på TV:n. Klockan är lördag eftermiddag och jag har köpt mig fem ynkliga burkar pilsner som jag nu sitter och försöker tömma på ett gentlemannamässigt sätt.
Dagen har annars bjudit på ett möte med en livs levande ortoptist. Hon var en trevlig människa som hade en hel trälåda full med linser och allehanda andra optiska hjälpmedel. Det lästes på tavlor och på en liten trästicka just framför ögonen. Frank svarade adekvat på frågorna såvitt jag kunde bedöma och linser sköts in och linser togs ut.
Allt mynnade ut i att pojken behöver läsglasögon. Inte några fina som kostar massor och som man får via EU-bidrag och ansökningar om stipendium till "Omsorg om djäknarnes gode syn i skolarbete-fonden" utan vanliga läsglas. Sådana som man köper på Q8 för 29 kronor.
- Gå till Clas Olsson, sa ortoptisten.
Det är ju precis det jag brukar göra för att lösa problem!
Senare på dagen åkte vi till Netonnet för att Frank skulle köpa en större bildskärm till sin dator. Han hade sparat ihop pengarna själv och jag köpte bara till en sladd sedan var saken biff. Tyvärr var Caroline med och hon hade sin håg inställd på ett besök på IKEA. Det var inget som vi andra i familjen trodde skulle vara en bra idé men nu är det ju inte vi som bestämmer. Vi styrde alltså karetan mot Barkarby och snart började Caroline förstå vad vi andra insett för länge sedan; alla människor åker till IKEA på en lördag.
Alla.
Parkeringen är stor som ett postnummerområde men var ändå så full att vi var tvungen att välja en plats där möbelvaruhuset endast kunde skönjas i siktigt väder. Turligt nog kunde vi ta bäring på dess tak och fotvandra fram till inköpstemplet innan svälten eller vilda djur tog kål på någon av oss. Innanför de roterande dörrarna var det en vägg av kött.
Alla var där.
Frank och jag fick omedelbart svimningskänslor och vid ett tillfälle bad pojken mig att skjuta honom. Hade jag haft ett gevär hade det också varit min plikt som målsman att lätta hans börda på detta radikala sätt, men hur det än var så lyckades vi ta oss ut på andra sidan kassorna.
Förresten kan jag tala om att de slutat sälja batterier på IKEA. Nu har de bara de uppladdningsbara. P g a miljöhänsyn. (De som gillar miljön kan aldrig ha haft så många fjärrkontroller som vi har.) Jag bara skämtar; jag gillar miljön! Men miljön eller batterier, måste man välja? Kan vi inte bara alla komma överens?
Jag mobbas här hemma för att jag gillar att trycka på min nya telefon. Men det är svårt att låta bli. Allt kan man göra på den och allt kan den klara av. Jag lyssnar mest på mesiga talböcker och slår upp nördiga ord men allt på en modern telefon! Häromdagen slog jag upp ett ord jag läst i Bea Uusmas bok om polarexpeditionen. Där stod det att "Strindberg faller i vattnet och sväfvade i ögonskenligaste lifsfara."
Ögonskenligt.
Intressant. Ett sken för ögonen. Något man ser. DET man ser. Alltså betyder det uppenbarligen. Inget av detta hade jag vetat om jag inte köpt min nya telefon. (I alla fall om man samtidigt antar att Internet inte hade funnits då.) Hmm…ja, den är i alla fall fin.
Den är ögonskenligen en oumbärlig ägodel.