Vatten
Människans rättighet till vatten är av grundläggande art, anser jag. Vi bor ju i en bostadsrättförening som heter Råck16 och den sittande regimen har genom en omröstning beslutat att vattenförbrukning skall betalas på individuell basis…eller…alltså efter förbrukning eller så. Alltså: om jag tappar upp ett glas vatten för att jag är törstig och grannen samtidigt inte gör det så kommer jag att debiteras en skvätt vatten mer än nämnda granne.
Förut var det på något annat sätt…alltså en stämma i en bostadsrättsförening är något av det absolut mest själsdödande man kan uppleva. Jag gissar att min uppmärksamhet snabbspolade stora delar av mötet för att skona mitt ömtåliga förstånd och fick mig att tänka på hur lustiga pingviner ser ut och "hur skulle det vara om hela den här salen vändes upp och ner? Då skulle inte alla de där stolarna göra mycket nytta, uppe i taket! Folk skulle säga: Hjälp, allt är upp och ner! Vi måste ta oss ut! Jag skulle stanna kvar, ty om allt är vänt upp och ner och man går ut så skulle man väl falla upp i himmelen och gud vet vad som händer där!"
Plötsligt var mötet och omröstningen slut och vattnet skulle börja kosta.
Månader senare kom det ett vatten-sparar-paket i brevlådan. Det var Styrelsen som hade varit ute och shoppat nya handduschar och små gängade ventiler. Allt detta skulle bytas mot de gamla slösande kranarna och duscharna. Full av onda aningar skruvade jag, svor och klämde mina fingrar i polygripen i många minuter innan det var klart. När jag satte på vattenflödet så var det snöpt till ett trist miljöpartiet-strilande och skulle man vilja dricka, riskerade man att dö av törst innan en full deciliter droppat ned i ens glas.
Nå, jag kommer från en värld av pärlande floder, brusande älvar och flödande vattenfall. När jag går in på Franks och min mugg så öppnar jag handfatskranen för fullt och drömmer mig bort i vattnets brus. (Detta var ju innan jag köpt den sjungande glödlampan!) Det ger en akustiskt isolerad miljö och en käck marin inramning. Jag har alltid gjort detta och vattnet har aldrig klagat! Nu trillar det bara ut en tragisk stråle, det är mer som om kranen gråter tårar över sitt trista öde än spottar ur sig vatten.
Jag förstår att det är något om miljön, ekonomin, feminism, cyklister och Greta Thunberg, men jag behöver ju inte nödvändigtvis tycka om det. Ge mig fritt vatten att spola bort, ge mig hård stråle, ge mig brusande kranar! Jag trodde isarna smalt och vattnet ökade!? Isbjörnarna simmar ju helt förtvivlade omkring i ett flödande, stigande hav. Låt dessa lurviga bestars kamp få resultera i någonting gott! I morgon skruvar jag loss en av de där förtviningsventilerna och spolar ut 125 liter prima dricksvatten som en hyllning till isbjörnarna!