Kalles blogg The next gereration

Ja,här sitter vi vid köksbordet Frank och jag och bygger lego. De är hemma igen från Skåne och jag och Gerta slipper vara ensamma. Tystnaden och lugnet har försvunnit men också tristessen och ledan. Här flyger nu General Grievous omkring i sitt nubyggda legoskepp och snart hänger Luke upp och ner i snögrottan med snömannen hotandes honom. Cartoon Network står på mest hela tiden och The Big C. dammsuger och planerar inför kvällen.
Det är skönt att galenskapen har infunnit sig igen. Jag har saknat den.
Gerta putsar sina obefintliga fjädrar och jag tar mig en pilsner. Inte mycket verkar ändra sig inför det nya året.

När man blir äldre får man inte bara sämre syn och blir gaggig i största allmänhet men blir blödigare också. När jag hör hur oroliga alla hundar blir på nyårsafton så känns det kymigt att sända iväg en massa raketer. Jag kunde skylla på Frank men han är, i ärlighetens namn inte särskilt intresserad. Det är mest jag. Jag har hittat ett intresse jag kan dela med resten av mänskligheten (som jag dessutom har råd med); att smälla av fyrverkerier. Det får mig att känna mig som en Homo Sapiens Sapiens. Men egentligen är det ingen bra känsla, jag menar; är det något att sträva efter? Men gruppbeteende kan vara befriande ibland (speciellt förknippat med låga kostnader och höga smällar) och några explosioner extra ikväll kan väl inte göra hundarna så mycket?
Må en kamphund bita mig i lungan i sådana fall!


Nyåret 2010/2011