Deadpool och Harry
Idag har jag tagit ledigt för att vara hemma litet med Frank. Han får vara ensam hela dagarna när vi förvävrsarbetande slavar försöker klara oss igenom vårt avlönade martyrium. Visserligen sover han till långt efter lunch och ägnar sedan den bättre delen av två timmar till att vakna framför TV:n. Därefter äter han en plastkopp med nudlar och sätter sig vid sin dator för att se varenda minut som lagts ut på Youtube sedan igår. Han har också kopplat in en spelkonsoll till datorn och spar på så vis in promenaden ut till TV:n och långtråkig inkopplingstid. Han glider bara skarvlöst över från videos till dataspel och oftast verkar de två pågå samtidigt på hans bägge skärmar.
Men ändå verkar han litet håglös och uttråkad. Så vad kan då vara bättre än att hans roliga pappa tar ledigt en dag och sätter guldkant på tillvaron? Ja, förmodligen en hel mängd saker, men nu var min tid allt jag hade att erbjuda. Han får nöja sig med det.
Nå, med allt sovande och vaknande och frukostätande och suckande, så har vi endast hunnit göra en enda sak idag; titta på en film. Men det var inte vilken film som helst, utan: Deadpool. En länge emotsedd superhjältefilm som tyvärr var barnförbjuden när den gick på bio, men nu har släppts på Blu-ray. Denna hyrde vi i Vällingby igår. På baksidan av fodralet fanns avbildad en man i trikåer och hela hans bemaskade ansikte fyllde framsidan. En film om en hjälte som räddar kvinnor i nöd.
Tänkte jag.
Det skulle snart visa sig varför de kloka byråkraterna på konungarikets filmcensur hade satt en 15-årgräns på bio.
Filmen var roligt skriven och hade ett särdeles högt tempo. “Hjälten” talade lika mycket direkt in i kameran som till sina medskådespelare. Roliga kommentarer och massor med hänvisningar till olika populärkulturella företeelser. Enorma mängder överdrivet våld och halsbrytande biljakter.
Men språket var så snuskigt att man baxnade. Jag vill inte gå in på exempel här men det fanns inte en sexuell inriktning, avart eller abnormitet som inte muntligen maldes igenom framåt och bakåt. Jag föreslog Frank att han skulle gå på muggen eller ta en promenad i lägenheten men han stirrade bara på skärmen med ett stort flin i ansiktet.
Det var nästan så att vi inte ens tittade på extramaterialet efter filmen.
Men det gjorde vi och fick oss till livs ännu mer av samma sak. Jag tror INTE att vi ser om Deadpool.
Eller så gör vi det.
I eftermiddag skall vi köra till landet.
För tillfället passar vi lille Harry, så han måste också med till Flen. Harry är en dväghamster, men ser mest ut som en mus eller en liten råtta. Man kan lätt plocka upp honom ur buren och låta den lille gynnaren springa omkring i soffan. Han gömmer sig bakom kuddar och klätttrar upp på ryggstödet. Han kilar fram och tillbaka på soffbordet och Gerta tittar oroligt på den förbiilande lille gnagaren och fruktar för sitt liv.
Han heter Harry men jag har svårt att minnas så han har fått heta Gunnar, Arne och Ernst-Hugo. Han bor i en stor bur, överbelamrad med leksaker och små hus. Så när vi kör iväg måste vi ha både Gertas bur och Harrys dito i bilen. Det kommer inte att bli plats över för så mycket mer. Tänka att två djur som sammanlagt inte ens väger två hekto kan ta upp en kubikmeter packutrymme!