Plötsligt i Veddesta
Jag skriver till er från den djupaste misär. Veckan började med att jag var en duktig och ansvarskännande vuxen människoapa och for till Veddesta för att låta bilen genomgå SERVICE. Jag var ledig men gick ändå upp halv sex för att kunna lämna av Silverpilen vid sju.
Allt gick som det skulle och jag hoppade på någon buss till Vällingby och fick åka i 45 minuter innan jag kom hem igen. Eftersom jag kände mig en smula sjuklig och försvagad lade jag mig på soffan och slöt ögonen en stund. Efter vad som kändes som ett ögonblick så väcktes jag av en munter trudelutt från min telefon. Det visade sig att bilen redan var klar.
Jag reste mig och åkte till Vällingby, bytte till den snirklande bussen och var framme efter 45 minuter plus en uppfriskande promenad. Jag vet inte om ni någonsin vandrat nedför Saldovägen i Veddesta. Det är ingen spatsertur som ingår i boken "Sköna, gröna promenader i Stockholm" av Monica Malmcrantz Ramfelt. Gatan är kantad av bilar. Nya bilar. Gamla bilar. Bilar som har fler parkeringsböter än det finns stjärnor på himmelen. Bilar med muntra röda klisterlappar över vindrutan. Bilar som har fått de flesta delar bortplockade. Bilar som bara fallit ihop. Rester av bilar som brunnit upp.
Runt om dessa fordon glittrar glassplitter och metallskräp i den gassande sensommarsolen. Under en åtta minuter lång gångtur fick jag hoppa undan fyra gånger för backande bilar, vändande bilar och sig irrationellt uppförande bilar.
Jag klev in på verkstadens kontor och flinade upp mig gentemot damen i kassan. Jag tänkte att hon skulle ge mig rabatt men oturligt nog verkade hon immun mot min pojklika charm. Jag avkrävdes på det fulla beloppet för en service (över tre och ett halvt tusen!) och sedan log hon sinistert mot mig.
- Vi har här ett kostnadsförslag på de saker som vi upptäckt och som behöver rättas till.
Med detta räckte hon över ett papper med en massa text och specifikationer.
- Jaha, sade jag naivt, men varför står det 11 206 :- längst ned?
- Det är vad det skulle kosta…
- Va..? Svenska kro...men varför?
- Bägge fjädrarna bak är av. Fjädringen fram läcker och batteriet läcker syra i hela motorutrymmet.
- Bägge fjädrarna..? Är det dåligt?
- Det är dåligt.
- Batterisyra i motorn, är det..?
- De är alla dåliga. Jag skulle inte köra långt i den där bilen.
Sakta stod jag där och började inse att jag skulle behöva betala 11 000 kronor till för att få Silverpilen ut på vägen igen. Hur skulle jag betala? Jag stod i ett konor på Saldovägen och tänkte på min ekonomi.
Mitt eget saldo var ju inte något att skryta med när dessa summor kom på tal. Som tur är har Caroline infört något som kallas buffertkontot och som fungerar ungefär som kyrkans tionde på 1600-talet. Man lämnar en del av sin lön till de som förstår bättre och sedan kommer man till himlen. Men denna magnifika summa var ett skapligt dråpslag t o m för det himmelska Buffertkontot.
Jag tackade för all information och sade att jag skulle återkomma med besked så fort jag kommit hem och tagit min hjärtmedicin. Kvinnan riste sitt huvud och tittade ner i sina papper. Hon tillade att om bakfjädrarna åker ur sina kupor eller skålar eller vad det nu var, så skjuter de rätt igenom bakdäcken. Tvärstopp.
Jag körde hem Silverpilen som om det varit en nitroglycerintransport.
Hemma insåg jag att vi var tvungna att ha bil. Eller, i alla fall jag. Jag tänker inte börja åka tunnelbana till jobbet bara för att miljön inte kan ta hand om sig själv. Jag vill ha bil!
Alltså ringde jag tillbaka till den charmvaccinerade kvinnan i receptionen och talade om att jag antog deras utsugaravtal. Vi bestämde fredag. Jag kom senare på att jag skulle börja jobba vid en tolv minuter i fem på fredag morgon. Alltså kunde jag inte lämna bilen då. Jag kunde lämna den på torsdag men då skulle den bli stående på Saldovägen "Den vänliga gågatan" över natten. Dessutom skulle jag inte kunna komma till jobbet i tid utan bil.
Det slutade med att jag hyrde en Volkswagen Polo på Circle K vid Kontovägen och fick betala även för detta. Det kostade strax under 500 kronor, eller strax över eftersom jag unnade mig en baconinlindad korv med stark senap i samband med hyrestransaktionen. Men ingen dricka.
Nu är allt avklarat och endast ruinerna av ekonomin återstår. Silverpilen går åter som den skall och jag har börjat fundera på att köpa en VW Polo.