Enjoy every sandwich
Äntligen kan jag koppa av och njuta ledighetens sanna väsen istället för att stressa runt i skuggvärldens otacksamma ledighet där allt bara är plikter och krav som inte hunnits med under arbetsveckan. Jag har meckat färdigt med bilen…eller jag har varit och hämtat den på verkstaden i Barkarby där den genomgått en service bestående av oljebyte, bromsvätskebyte, byte av diverse filter och på pappret rigorösa kontroller av nästan allt. Detta outsourcande av det manuella arbetet gjorde att jag slapp smutsa ner mig och att bilen fortfarande fungerar. Visserligen hade de vett att ta betalt för de utförda tjänsterna men det pekuniära är underordnat trafiksäkerheten.
Bilen klarade sig igenom fastän det glunkades något om ett eller annat spjäll som säkert kunde finna på att gå sönder inom kort, ett stenskott på motorhuven och min stolta investering från i våras: hjulmuttrarna. Det visade sig att de, trots ett pris av 200 kr styck, inte dög. De gamla muttrarna som är placerade i en liten läderimiterad påse nere i källaren är nog tyvärr också fel fastsättningsmetod för de, på plåtfälgar monterade, vinterdäcken som för närvarande roterar runt under Silverpilen. Sålunda ter det sig inte bättre än att det än en gång stundar mutterinköp, för att inte tala om byte av 20 muttrar! Allt detta ansvar vilande på en mans axlar som redan är svårt tyngd av det energidränerande trippelarbetet på jobbet, i hemmet och i TV-soffan!
Men käre läsare, frukta intet! Jag är byggd av hårdare virke än så. När problemen hopar sig gör jag en mental notislapp av vart och ett av dem och sorterar dem i turordning och lägger dem på ett mentalt bord sedan tar jag en mental bild av allt detta så att jag omöjligen kan glömma det. Sedan pustar jag ut och tar en högst materiell pilsner och tänker på något annat; man kan ju inte jobba jämt!?
Men just nu har jag alltså tagit andrum från alla plikter och sitter i datarummet och lyssnar på Pink Floyd och tar en öl.
Den senaste tiden har inte varit min mest produktiva på den här s k bloggen. Jag har till och med närt planer på att lägga ned den helt, men sedan tänkte jag: vem skulle märka det? Det skulle inte reta en enda människa!
Precis som med livet är det lika bra att bara fortsätta, hur meningslöst den än kan verka. Men jag har fått en ny livsfilosofi när jag kollade vad den dödssjuke Warren Zevon sade i sin sista intervju hos Letterman. David visste att den geniale låtskrivaren hade dödlig cancer och frågade om han, i skenet av detta faktum, hade förstått något om livet och döden. Warren ryckte på axlarna och sade: Not unless I know something about how much you´re supposed to enjoy every sandwich. Ett år senare var han död och hade slutat äta mackor.
Men jag har börjat tänka på det när jag brer mina vetekakor, att jag skall tänka på att njuta av dem så är det lugnt sedan. Det är ett slags bön för hungriga ateister.
Höstlovet förflöt lugnt och Frank och jag var på Åland och sedan på spelmässa med kusin Eliot. Faktum är att vi nu har förlorat vår enda son till datorn. Han sitter i den, framför datorn placerade, stolen så fort han är hemma och trycker på sitt tangentbord. Lyset är städse släkt och förkunnelser likt: Middagen är klar, vi skall äta nu! möts med ett stressat JA! och sedan händer ingenting. Vi ropar igen men den internetanslutna cyklopen har honom i sitt våld och han kan med svårighet ens dras från bildskärmen.
Vad tittar han på? Folk som spelar spel han själv skulle kunna spela om han inte hellre tittade på när DE spelade dem.
Medborgare, det är märkliga tider vi lever i. (Och jag är ganska upprörd!)
Men dessutom har jag lyckats starta en server. Vad det är och hur obegripligt svårt det var att genomföra kan vi lämna därhän. Vad det däremot betyder är att pojken spelar ännu mer dataspel eftersom han och hans cyberpolare kan skapa en helt egen tillvaro utan att andra kan ta sig in däri. De kan i lugn och ro skapa sin egen värld och bestämma allt. (Låt oss tänka efter; de är nördar och inte klassens mest eftersökta hanar. Då öppnar sig en värld där de är kungar och inte ens andra nördar kan nå dem! Klart de helst lever där! Jäklar, fick jag bara visum skulle jag också flytta dit!!)
Ingen kan stoppa utvecklingen. Men det faktum att datorerna kom måste ju ha öppnat en helt ny biotop där nördar kan frodas!? Bra för dem!