Ett vänt lakan
Här sitter jag igen. Förkyld och ännu en gång sjukskriven. Nu är jag i och för sig friskskriven från och med i morgon, men jag har varit hemma i tre hostfyllda, ruinerande dagar. Jag vet inte vad jag kommer att få i lön nästa gång den kommer men den kommer inte att belasta kontot så det börjar knäa under tyngden. Jag måste börja göra något för att spara pengar! Jag menar förutom att ignorera tiggare.
Men pengar är ju inte så viktigt längre nu när alla pratar om teff-mjöl och sadomasochism.
Själv sitter jag här i min sjukbädd och begrundar min egen framtid. Inte bara den; också familjens framtid och Franks! Snart kommer vi att flytta och, när sommaren mognat och börjat jäsa mot höst, kommer Frank att börja på en ny skola. Det är en läroanstalt som har sina egna regler och idéer. Den ligger obekvämt undanstoppad bortom Spånga station och har, i tidens anda, döpt om alla bekanta skol-ord som lektion, klassrum, läxor och lärare till vattenkammad pedagogsvenska. Frank är helt såld på den här skolan, men jag har ännu inte hunnit fatta vad den går ut på. Kunskapsskolan. Ett kaxigt namn som, indirekt, kritiserar andra skolor för att lära ut något annat än kunskap.
Jag har blivit ombedd att gå in på hemsidan för att bättre förstå, men det är sällsynt att hemsidor hjälper mig att begripa något. Jag sitter bara och klickar runt och glider längre och längre in i de abstrakta formuleringarnas dimma. Vanligtvis gillar jag att vara i dimman, men skall man försöka planera hela pojkens framtid samtidigt så blir det bara stressigt.
Men jag är säker på att det kommer att fungera bra. Han är en skärpt kille och bara man manar på honom så gör han det han skall.
OK, så pojkens framtid verkar fixad. Men hur blir det med hans föräldrar och deras banklån och drömmar?
Vi planerar och räknar, men vem vet vad framtiden tänker rulla ihop och stoppa upp i ändan på oss? Kanske är det som mycket annat; inte så farligt när det väl är uppkört? Jag känner att jag inte vill ta den här metaforen mycket längre men inför en sådan här förändring måste man ändå bita ihop och tänka på fosterlandet. Om två månader, den 25:e maj, kommer jag att sitta uppe på takterrassen på våning 16 och undra vad det var jag oroade mig för! Längre fram kommer jag att sitta inne på bion och titta på Hajen, ensam, och undrar varför jag någonsin tvekat!
Meningen med livet då? Flytten är väl knappast något som ändrar något i grunden? Nej, tankarna över en mening med livet är något som bor i synapserna inne i hjärnan och följer med dess bärare. Ett byte i miljö kan kasta nytt ljus över tänkandet och leda till nya insikter och förhoppningar om lösningar på livets gåta. Men allt är meningslöst; det är bara som att vända på ett skitigt lakan och sova gott en stund innan stanken av meningslöshet åter fyller en.
Tja, men ett vänt lakan är ändå ett vänt lakan. Låt de falska förhoppningarna fylla näsan och göra dig glad, innan allt brinner!
OBS! Jag är inte negativ eller ledsen, jag bara drar de nödvändiga slutsatserna av de insikter jag haft sedan innan jag började skolan!
Visste ni att alla "sniglar" med hus i själva verket är snäckor!? Utan hus kallas de sniglar men med, är det snäckor. På engelska är en snäcka en "snail" och en snigel en "slug". Vinbergssnäcka är det man får om man beställer "sniglar" på restaurang och namnet kommer från dess hemvist i "Vinbergen" nere i Europa.
Med vitlök. Mmm.
C'est bon!