I slutet på sommaren
Jo, värmen tog äntligen slut, semestern tog slut och snart är också sommaren slut. Allt är förgängligt och det efemära i tillvaron kan antingen göra en deprimerad eller hålla en alert. Man kan glädjas över att det alltid kommer något nytt efter det som dör eller sörja det nyligen påbörjade eftersom det är ändligt. Olika sätt att se saker.
Tja, kanske känner ni mig och förstår mig när jag säger att bägge synsätten är komplett meningslösa.
Sommaren, i vetenskaplig betydelse, tar slut eftersom jorden kommit därhän i sin bana runt solen där jordaxelns lutning inte längre föser in vårt land mot värmestrålningen utan sakta börjar luta den bort från denna. Värmen hade med högtryck och lågtryck över olika landmassor att göra. Ett kaotiskt system som vi har all rätt att klaga över, även om också det är meningslöst.
Semestern är en klart kvantifierad tidsrymd och har därmed en bortre ände. När denna ände infaller är semestern slut och man har ingen anledning till sentimentala åthävor om ljusa kvällar på verandan jämfört med mörka nätter i november. Solen går upp och solen går ned. Ointressant när.
Men om vi skall tala om oväsentligheter så kan jag nämna att bussbolaget har valt att byta uniform. Jag har alltså blivit tvingad att börja knäppa knapparna i en skjorta.
Och ha den på mig.
De skickade också med en kavaj men den har jag lyckats undvika. Nackdelarna med en skjorta jämfört med en tröja är många fler än knapparna. Den är obekväm att ha på och man ser litet pretentiös ut.
Jag var helt nöjd med den gamla garderoben och kan inte förstå anledningen till att skaffa en ny och försämrad textil för den arbetande chauffören. Visserligen är jag inte känd för att ha en habil klädsmak, men jag tror ändå jag är i stånd att bedöma behovet av ”skämmiga kläder” och ”taskig stil-karma” i en arbetssituation som bussförarens.
Jag dömer ut den.
Uniformen.
Annars har jag just varit sjukskriven en hel vecka och varit klädd i uniformen: myskläder.
Det började som en nysning på nedre späck. Sedan blev jag ordentligt förkyld och en smula hes och fann det för gott att stanna hemma. Det är inte så förfärligt kul att vara hemma från jobbet när man är sjuk. Man känner sig så hängig just då. Bättre vore att få bli hemma en vecka när man mådde som bäst, så man kunde njuta av livet och kanske få något gjort.
Allt jag har fått gjort nu, som det blev, är att snyta mig och ligga och vila. Jag försökte titta på en film. Men filmer irriterar mig bara, med sina scener och sina skådespelare och sin handling. Jag stängde av. Jag försökte titta på TV-serier men de irriterar med sina avsnitt och sin handling och sina skådespelare. Jag stängde av också detta. Jag gick ut på balkongen och tittade ut men såg verkligheten och blev irriterad och fick höjt blodtryck, så även detta fick avbrytas.
Då läste jag en bok med kåserier av Torsten Ehrenmark och han styrde skutan i hamn. Vissa människor kan skriva och är naturligt roliga.
Vi andra borde bara sluta.