Jaha, så var julen över. Det känns…tomt.. På något vis…
Äh, vem prövar jag på att lura, i min ålder känns det tomt att vakna varje dag och veta att livet lurat en på ännu en överlevnadsenhet. Gehenna väntar.
Måhända skall man vara en smula mer optimistisk i dessa tider av välsignad julefrid och batteridrivna och elektroniska gåvor i frälsarens namn. Men vad jag verkligen vill prata om är SLEM. Jag vaknade, i tid för vilken julotta som helst faktiskt, i morse av att andningen obstruerades av tjocka lager av slem i min näsa. Det var svårt att andas helt enkelt.
Visst har jag nässpray, men den verkar inte bita på den förkylning jag dras med för tillfället. Det känns hopplöst när man känner behovet av att snyta sig redan medan man håller på att snyta sig; visst, jag fräser nu men om ett slag kommer jag behöva flåsa ut en magnifik blaffa igen. Bara byt näsduk och håll kvar snytpositionen.
Vi har, i den här familjen, gjort av med över 460 pappersnäsdukar de senaste tre veckorna. Snart behöver jag dropp bara för att rehydrera mig gentemot all vätska jag snyter ur mig.
Julafton avlöpte väl. Frank fick en massa paket. De flesta innehöll böcker. Han var ansträngt tacksam. Dock fick han ett Harry Potter-spel som verkade vara gåvan som tog död på alla andra gåvor. Han fick gå in och förbereda för spel igår. Idag får han spela.
Det kommer han att göra.
Annars hade jag köpt honom ett mikroskop. Jag skulle ha älskat det när jag var yngre. Det hade massor av förstoring och färdigt snusk att titta på.
Frank verkade måttligt imponerad.
Kanske har jag skämt bort honom till den grad att han inte längre kan bli imponerad av något. Kanske krävs det en bärbar dator eller en egen platt-TV för att han skall lysa upp.
Det är dags att gå tillbaka till gamla tiders jul och de enkla julklapparna som man aldrig glömmer!
-Tag lyktan och kom, pojk. Du kan få följa med far på utedasset, den här lutfisken har fått min mage att bubbla värre än en damejeanne svagdricka på jäsning.
-Oh, tack far!
-Glöm inte söndagsbilagan med alla dödsannonser, jag tror den kan behövas! Den river skönt i ändalykten!
-Detta är i sanning en God Jul, far!
Själv fick jag en diktsamling av Tranströmer av Caroline. Alltså, det är han som har skrivit den och hon som har köpt den. Jag måste ju förkovra mig på litteraturens område om den här bloggen någonsin skall likna Peter Englunds. Hans blogg är bra. Om Horace Engdal hade en skulle den bara vara snobbig och pretentiös, men Englund är bara en vanlig kille som råkar vara briljant.
“I dagens första timmar kan medvetandet omfatta världen som handen griper om en solvarm sten.” Så skriver en av mina nya husgudar Tranströmer. Jag vet inte vad det betyder men han var nog också uppe tidigt på morgonen ibland. Om han hade snor i näsan vet jag inte, men det skulle inte förvåna; skön konst föds ofta ur svårt lidande!