Ni har inget liv att försäkra
Jag har inte mycket till övers för försäkringar. Jag har inte mycket pengar över till att köpa försäkringar och mitt förtroende för försäkringen som idé är skralt. Jag medger att Franks dator blivit ersatt gånger två, men detta måste ändå vara undantagen som bekräftar den dåligt faktaunderbyggda fördomen!
Allt började med två skepp.
Först var det något med en försäkring som inte betalades ut till kapten Onedin i Onedinlinjen på TV, när vi tittade i mitten på 70-talet. Mamma var milt upprörd och jag fick dåliga vibrationer av försäkringsbranschen.
Sedan var det morfar som gillade Evert Taube. Jag lyssnade och lärde mig att: när " tre glada svenska gossar gick ombord på ångaren "The Princess", som gjorde elva mil" så var allt frid och fröjd "Men höga assuranser det är en farlig last, vi märkte också snart att fan var lös". Befälen och skepparen tänkte dränka besättningen och kassera in assuransen.
Då bestämde jag mig; försäkringar är av ondo.
Men när vi med osäkerhetens svettfilm på pannan och darrande händer tog ett banklån för att kunna köpa gym-resonansbox till lägenhet så tog jag ändå tvenne försäkringar. Jag tog en ifall jag skulle bli arbetslös och en ifall jag skulle bli sjuk. Arbetsförsäkringen var inga problem och kostar idag 92 kronor på ett 2-miljonerslån. Men den som hade med min hälsa att göra kom tillbaka med rödpenna-markeringar två gånger. Tillslut fick jag ynnesten att kasta mina pengar in i detta försäkringshål. De gillade inte att jag hade högt blodtryck, vilket jag inte hade eftersom jag äter mediciner som behandlar just detta. De gillade inte att jag var gammal, eftersom jag förmodligen snart skulle dö.
Jag accepterade den förhöjda premien och betalade och levde vidare.
Det var då.
Men häromdagen kom räkningen för nästa månad och den var på 800 kronor! Jag vet ingen som värderar mitt liv så högt! Kanske måste man vara bedragare i försäkringsbranschen för att ens komma på tanken?
Vid en lugnare eftertanke insåg jag att de inte värderar mitt liv särskilt högt, utan snarare bedömer risken för en plötslig och ekonomiskt riskfylld död som tämligen sannolik. Därför höjde de premien.
Jag ringde till skojarna och meddelade att jag intet önskade att ha med dem att göra i framtiden. De genmälde att (efter ha förolämpat mig för min ålder) jag var tvungen att skicka ett e-mail med precis detta innehåll. Jag gjorde det och tillade syrligt att "om mitt blodtryck skulle sjunka eller om jag plötsligt skulle bli yngre så hör jag av mig för återtecknande av försäkring".