Varde ljus
Jag medger att Silverpilen har upptagit en stor plats på sistone, men nu var det kört igen! Höger halvlyse var trasigt.
Eftersom jag tillhör den grupp av människor som är begivna på sällsynt grymt självplågeri och förnedring i tekniska kontexter, beslöt jag mig för att byta glödlampan själv. Man kan så här i efterhand, diskutera vad som fick mig att fatta ett så huvudlöst beslut.
Avsaknaden av ett huvud, kanske?
Allmän hybris och patologisk oförmåga att draga logiska slutsatser av tidigare händelser?
Man kan ju inte köra runt med en enögd bil. Det är olagligt! Jag är ingenting, om inte en handlingens man och själv är bäste dräng. Kan andra, kan jag! Vanföreställningar som dessa strömmade igenom mig, som de förr strömmat igenom mig.
Med känt resultat.
Min inbillning sträckte över en spade och omedelbart började jag aningslöst att gräva min egen trista grav.
Nå. Jag glömde att köpa en ersättningslampa på hemvägen och fick fotvandra ner till macken som jag just kört förbi och köpa lamporna. Jag köpte två, eftersom jag vet att går den ena, så går snart den andra. Det var ett strilande regn denna eftermiddag och jag var duktigt blöt när jag kom hem. Jag bytte om till mer passande kläder och drack ett par stärkande pilsner innan jag gav mig i kast med denna lilla uppgift. Modet stärktes och jag tänkte att jag har ju gjort detta förr! Jag drog mitt svärd från bälte och bröt i striden fram!
I garaget var det mörkt och kallt.
Jag hade packat en väska med skruvmejslar, lampor och plasthandskar. Handskarna var sterila och kom från KS eller möjligen NKS, men datumet hade gått ut, de var redo att kastas men nu skulle de hjälpa mig i mitt arbete. Jag öppnade vant huven och hakade upp den.
Jag skådade ned i motorn och mindes att jag inte hade packat någon ficklampa. Visserligen rådde fortfarande något slags halvdunkel i garaget men har man kirurghandskar måste man väl ha god belysning också? Jag letade efter ficklampan som fanns i bilen i somras. Den visade sig finnas kvar men måste ha legat och lyst sedan dess, ty den var helt död.
Jag ägnade åtta minuter åt att lista ut hur man tänder ficklampan på mobilen, tände den och insåg att jag hade behövt en tredje arm. Stod en stund och väntade på att en sådan skulle växa ut men inget hände. Alltså började jag istället skruva loss kåpan, i vilken lampan fanns. Efter en stunds meckande började den lossna och plötslig hade jag hela paketet i handen.
Äntligen började projektet röra på sig! Jag kunde pilla loss olika saker och hade snart den trasiga lampan i handen. Jag satte dit den nya och försökte passa in alltihopa i sitt lilla hus, men någonting tog emot. Jag fick på mig läsglasögon och tände den förbannade mobilen och tittade vad som var fel.
Inget var fel! Det var bara att någon konstruerat hela bildelen fel! Jag släckte lampan och fumlade en del tills glödlampan satt hyfsat sedan skruvade jag i alla skruvar jag tidigare skruvat ur.
Utom en.
Den som skulle fästa hela lykteländet på plats. Jag joxade med lamphuset och plötsligt klickade det till. Det visade sig att jag låst fast lyktan i, ska vi säga ögonvrån, men att andra ändan fortfarande pekade upp i taket. Tyvärr visade det sig att den satans belysningen hade fastnat. Ena hörnet satt fast och gick inte att lossa på och det andra hörnet behövde mer utrymme för att komma på plats.
Det var som ett av de där pusslen i trä eller metall man kan köpa för att testa sin intelligens. Bara det att detta var ett ondskefullt billjuspussel utan lösning, avsett att driva mig till vansinnets rand och förmodligen bortom! Kirurghandskarna hängde i trasor och galenskapen nalkades. Jag satte åter igång mobilens lampa och stod och kastade ljus ner i motorutrymmet för att se vilket snäppe som behövde knäppas upp för att få loss lampan.
Inget resultat.
Jag tog den vetenskapliga vägen och tittade på den andra lyktan och började tänka spegelvänt. Tyvärr var det ett antal onödiga slangar och kopplingar i vägen och jag kunde varken se eller känna hur det hängde ihop. Mobilen började mörkna, så jag släckte den. "Bäst att ha nog med batteri kvar så man kan ringa psykakuten på St Göran", tänkte jag.
Tillslut tog grottmänniskan över och jag bröt loss lyktan. Plastbitar flög ned på betonggolvet men det är inte första gången när jag byter lampor. Allt är ju byggt så klent och jag har så dåligt tålamod. Inte konstigt att plastflärparna flyger.
Lampan kom i alla fall dit och lyste ungefär dit den skulle. Plastbitarna var nog helt onödiga och förmodligen ditsatta för att försvåra för sådana som mig. Onödiga plastbitar, och jag tog bort dem! Jag började känna mig som en smärre miljöhjälte när jag vandrade hem med mina skruvmejslar. Jag bekämpar onödig plast i bilar! Kampen fortsätter när vänstra lampan går sönder!