Sjuk bloggare expanderar
OK, tänk er en låst lägenhet där tre riktigt sjuka människor lever inpå varandra, 24 timmar om dygnet, i flera dagar. Tänk er vad som skulle kunna hända! Föreställ er vilka groteska psykologiska surdegar som kan börja gro och sedan jäsa tills de är bortom kontroll! Det kan bara sluta med något riktigt illa. Det skulle kunna bli en Norénpjäs eller en gastkramande Stephen King-bok. Kanske en ny dokusåpa i TV3!?
Men… det var bara de senaste veckan här i Råck 16.
Frank blev sjuk först och började sin hemmavaro på måndagen. Jag ringde mig sjuk på tisdagsmorgonen och Caroline gav upp på torsdagen. Sex förpackningar med tio paket i varje och tio näsdukar i varje paket…600 näsdukar har vi gjort av med. Naturligtvis har jag kastat i mig Treo och Ipren. Hostmedicin och allergipiller.
Det har sovits, tittats på TV, suttits vid dator, hostats och nysts.
Det känns som om det är dags att komma ut ur lägenheten och delta i livet utanför igen. Trots TV, filmtjänster, Candy Crush och hela Internet så blir det instängt efter några dagar. Inte för Frank, som skulle kunna tillbringa månader på detta sätt. Nöjd och glad.
Men i morgon blir det allvar igen. Då kommer jag att skicka iväg pojken till skolan medan jag själv har ledig dag.
Det som har hänt annars är att jag har skaffat mig en till blogg (som om jag inte hade nog besvär med att hålla den här aktuell).
Den ligger på Keolis hemsida och handlar om busskörning och bloggarna där skall: "med tiden bli en naturlig del av vår vardag, där utmaningar, uppmaningar, utvecklingar och annat som skall underlätta vårt arbete, men också annat kan diskuteras. Inspiration och kunskap, där verklighet och kvalitet ska genomsyra arbetet med bloggarna. Därtill kommer respekt och omtanke samt ett gemensamt ansvarstagande."
Så att…kan jag bara hålla mig innanför dessa ramar så bör jag inte få några problem. Ni kan ju förstå att det nästan bara är kontorspersonalen (bl a chefer, mellanchefer, underchefer och andra petiga personer), stadigt förankrade framför sina datorer hela dagarna, som möjlighet tid och ork att läsa det jag skriver. Jag får hålla mig i skinnet med mina inlägg, annars blir jag inkallad på samtal.
Än så länge har jag bara publicerat mig tre gånger och det hela har varit helt urvattnat. Inga åsikter, inga skarpa formuleringar, inget som kan skvallra om något personligt. Inga utbrott om hjärndöda människor som uppför sig som feta…Såå, än så länge är jag grön men jag har lagt upp ett inlägg som publiceras i morgon klocka 10.00 som är…litet ärligare. Jag är smått orolig. Det behandlar en hypotetisk situation där en liten skärmytsling mellan en bussförare och en passagerare utspinner sig.
Jag tycker den är hyfsat elegant formulerad och ordet "hypotetisk" förekommer många gånger för att, rent byråkratiskt låta påskina att händelsen aldrig hänt, medan rutinerade bussförare omedelbart förstår att varje ord är sant.
Därmed inte sagt att det är sant. Hypotetiskt.