Kalles blogg The next gereration

Man kanske skulle skriva på den här bloggen när man är helt nykter, för en gångs skull? Det skulle kanske göra inläggen mer sammanhållna och förläna dem en klarare analys. Det sades om nobelpristagaren William Faulkner att längden och begripligheten på hans meningar ändrades från morgonen till kvällen, eftersom han ackompanjerade sitt författande med rikliga mängder bourbon. Mot kvällningen blev det ibland litet oförståeligt. Jag har försökt läsa honom för länge sedan, men det var skrivet på dialekt och jag gav upp ganska snart. Så ett helnyktert inlägg skulle nog vara bra.

Det får dock vänta till en annan gång.

Jag har suttit framför våra öppna altandörrar (utan altan!) och solat litet med ett glas vin. Men det blev omgående för varmt. Det märks att det är något slags värmebölja på väg. (Jag avskyr alla sorters värmeböljor!) Det har slutat fläkta och min hårbotten är helt fuktig och vill liksom inte torka. I morgon tror jag att det kommer att vara olidligt varmt och jag oroar redan därför. Visserligen är jag ledig i morgon men när jag sedan jobbar på torsdag så har väl värmen riktigt satt sig. Då är det bara att svettas hela dagen och vara glad.

Men folk gillar ju värme och sol så jag är glad för deras skull. Dessutom är jag glad för Franks skull som är nere på västkusten på ett gigantiskt scoutläger. Det vore trevligt för honom om det inte regnade och var kallt. Det är visst tre tusen scouter som har samlats och gör sina scoutgrejer. Vad nu det kan vara.

Livet i lägenheten fortgår. Vi pysslar litet, sätter upp hyllor, sätter upp gardiner, tömmer ett förråd och fyller ett annat. Suckar över de ackumulerade tingens makt över svaga människor (jag) och mumlar om soptippen och Läkarmissionen. Dock ligger sakerna kvar i sina lådor och tittar på en med sorgsna ögon och man beslutar sig för att besluta en annan gång.

I morgon kommer de från elektronikaffären med en diskmaskin. Vi har hittills fått stå och diska som i gamla tider, eftersom vi lämnade vi gamla, men nästan nya, diskmaskin kvar på Härjedalsgatan. Jag måste se till att montera bort skåpet som står där maskinen skall in. Allt måste vara förberett för montörerna enligt ett särskilt papper, annars släpper de bara maskin och slangar på golvet och åker och fikar, och kommer kanske aldrig tillbaka. Kanske gör jag dem sällskap.

Nästa vecka, vid den här tiden (och en lång rad andra tider under veckan), har jag semester. Då kommer vi att vara i Flen och slåss mot myggor, gräs, ogräs, vildsvin, värme, törst, ormar och en vanskligt låg sjötemperatur. Jag har mängder av projekt som jag ämnar slutföra. Eller påbörja. Eller strunta i. I alla fall skall jag njuta av livet och ta någon sommaröl. Christer kommer att vara där och jag måste ju visa honom baren på ett grundligt och bra sätt.

Igår blev vi inbjudna till våra grannar. På te. De kommer från Indien och snackar mest engelska. Och hindi. Vi valde engelska och klev in. De tecknande sig tidigt för lägenhet och hade chansen att få väggar flyttade. Deras lägenhet är en spegelvänd version av vår, fast väggarna i de två små rummen är byggda längre ut, vilket gjort dem väsentligt rymligare. Vi pratade och drack te som var sötare än rent socker. De hade två små ungar och presenterade sig och dem gång på gång, men namnen vara så märkliga att jag genast glömde dem. De tyckte vi skulle komma över på middag någon kväll.

- Indian food, you know!

- Oh, sade jag, chicken vindaloo.

- Oh, no. We're VEGETARIANS!

Jaha, ingen kyckling. Inget kött. Jag menar; jag förstår om de inte vill servera kalvkött, men en gammal pulla kunde de väl steka på!? De förklarade att indisk mat var så god att man inte BEHÖVDE något kött. Jag tänkte att vi måste sälja lägenheten fort, innan de gör allvar av sitt inbjudnings-hot!