Bloggen fortsätter II
Vi var på landet under Franks bortavaro på scoutläger. Där hade gräset växt till den milda grad att det var svårt att ta sig fram. Vi fick dra fram två gräsklippare och kämpa ett par timmar. Det är ett tungt arbete att klippa gräs, men samtidigt ser man snabbt resultat och blir nöjd. Det är inte alls som att dammsuga där man knappt ser någon skillnad. (Jag kan höra Caroline: - Huur kan du möööjligtvis veta nååågonting om dammsugning? Är det genom Youuuutube, eller?) Men jag vet vad jag vet, och gräsklippning och snöskottning (även om det senare är mycket mer ansträngande) ger en omedelbar belöning. Man ser genast skillnad och känner sig motiverad att fortsätta.
Jag körde även röjsågen och snyggade till kanter och runt träd. Tyvärr är jag litet allergisk mot gräs och samtidigt hade jag fått en hel del myggbett när jag satt och drack ett par kärleksöl utanför snickarboden. Inte vet jag om de två omständigheterna samverkade, men myggbetten kliade bortom all sans och snart hade jag osnygga sår på underarmarna och benen. Det såg bedrövligt ut; en högröd sårskorpa omgiven av en feberflämtande rodnad. Alltihop påminde om någon medeltida farsot, eller en narkoman på Sergels Torg anno 1977.
Den nästpåföljande veckan när jag jobbade fick jag börja bära långärmat för att inte repellera passagerarna. Jag är ju en smula mån om mitt utseende och vill inte stolpa omkring som någon bonnig drul.
Annars väntar det en takreparation på landet. Caroline har fått nog; nu vill hon inte veta av att det läcker in i matsalen EN gång till. Det får vara NOG. Och har Caroline fått nog, så har alla inblandade fått nog, och en lagning av taket kommer att ske. Jag vet inte exakt HUR det skall göras eller vad det kommer kosta, men taket kommer att återställas innan sommaren är över.
Vi hann också med att åka in till Flen och skaffa några kärleksöl och en flaska whisky. Denna monterade jag i sitt ställ och så kunde baren invigas. Där var kulörta lampor och musik, där fanns nydiskade glas och nyfrusna isbitar. Alla var där, i det här fallet jag och Caroline. Jag satt och njöt och Carolines ögon gick hela tiden på upptäcksfärd för att finna saker att förbättra, göra om och sätta dit. Hennes mun låter hela tiden undslippa sig förslag, uppmaningar och rena order. Och så:
- Drick inte för mycket.
- Men älskling…
- Drick inte för mycket.
- Men honungsrumpan, vi är i en BAR. Om man inte kan dricka för mycket här…var skall man då dricka för mycket!?
- Drick. Inte. För. Mycket.
- OK.
Nästa dag blev det mer gräsbekämpning. Det tog timmar och då hade vi ändå beslutat oss för att strunta i vissa områden och låta djungeln ta över, eftersom vi inte ville ägna hela dagen åt arbete. Dessutom började jag få pipig andning och svettades som en riktig gnällgubbe.
När vi återvänder på Midsommar så kommer det mesta av gräset ha vuxit upp igen och allt börjar om.