Där fick du fikon, Zacharias!
Jaha. Det blev intet av inköpet av lägenhet. Allt var klart och processen rullade på men så hände det saker… Politiker yttrade sig och sade att om stämman ägde rum efter valdagen så var den att betrakta som ogiltig och alla erbjudanden drog omedelbart tillbaka. Det började glunkas mellan hyresgästerna och plötsligt en dag damp en lapp ned i brevlådan där våra framtidsdrömmar grusades i ett par stycken. Våra styrande talade om att de rika inte skulle göra sig fetare på att förvärva allmännyttans hyreslägenheter.
Så där stod vi på vår förortsgård och undrade vad som hände. Vi överklassens sjuksköterskor, lärare, förskolefröknar, arbetslösa, studerande och bussförare, och skämdes för att vi försökt roffa åt oss.
Den eventuella vinsten vi skulle ha fått efter en framtida försäljning skulle kunna ha gått till att få en litet anständigare pensionstillvaro eller t o m generera pengar till barnens inträde på bostadsmarknaden. Men politikerna, detta är jag säker på, kommer nog att se till att jag klarar mig på min 12 500-kronorspension och att Frank får en lägenhet precis när han behöver.
Vissa, uppretade och kategoriska överdrivare, skulle säga att det var bolsjevikerna som i sin framröstade maktfullkomlighet ville visa sin makt och börja förtrycka folket retroaktivt från valdagen. Andra skulle bara muttra att trotskisterna vill nivellera samhällsmedborgarna tillbaka till statare och arbetsdrönare. Jag nöjer mig med att konstatera att politiker bestämmer och att anständighet och lagar intet har att hämta i den processen.
Vi får se hur det går med boendefrågan men vi har börjat smida planer på att ändå låna pengar till en egen liten lya. Får politikerna nys om den saken blir vi väl vräkt omedelbart, i solidaritetens namn, så säg inget!
Nu skall jag vädra ut bitterheten ur min kropp och låta den gamla hemtama cynismen åter få styra tänkandet.