Paddan och brottet
Här sitter vi nu på landet och lugnar oss efter chockarna vi varit igenom denna eftermiddag. Det började med att jag och Frank åkte till KS för att hämta lilla Caroline, som slutade jobbet vid tre. Det var ganska köigt och vi kom inte förrän kvart över.
Glada i våra hågar så började vi styra bilen mot Essingeleden och sedan vidare mot Södertälje.
Visst var det trögt ibland men det flöt ändå på ganska bra. Men någonstans vid avfarten Salem/Rönninge tog det stopp. Det var stillestånd. Man kunde gått ur bilen och promenerat till Södertälje. Visserligen hade man blivit väldigt blöt eftersom regnet öste ned men man hade sparat tid.
Nå, efter två timmar hade vi kommit till Södertälje och såg den tio meter långa vägbit som var skadad och avspärrad OCH anledningen till femton kilometer kö.
Det var ett högtidligt ögonblick.
Efter den lilla avspärrningen lossnade stockningen och vi körde den sista timmen fram till landet. Stämningen som hade varit på en bottennivå steg så sakteliga med den stigande marschhastigheten. Återigen glada i våra hågar körde vi in på tunet utanför ladan och parkerade.
Något stod inte rätt till; dörren till ladan var på glänt! Jag hastade ut ur bilen och var helt beredd på att den nya gräsklipparen var borta tillsammans med alla mina fina elverktyg. Darrande av nervositet öppnade jag dörren och tittade in.
Som ni säkert redan har gissat så var det första jag såg….en PADDA.
Den satt på golvet strax innanför dörren och makade långsamt på sig när den såg mig, men verkade på det stora hela tämligen oimponerad.
Sakta gick den upp på en sopskyffel och besåg händelseutvecklingen därifrån.
Dörren till ladan var uppbruten och låset låg på Franks arbetsbänk. Men i den stora röran i boden så verkade inget fattas. Elmaskiner låg här och var och den legendariska gräsklipparen stod och glänste i ett hörn.
Vad var detta för inbrottstjuvar? Hade de brutit sig in och sedan direkt glömt vad det var de skulle göra? Jag gick omkring och skrotade ett slag och upptäckte att min gamla vän skruvdragaren var borta. Väskan med borrar verkade också fattas. Sticksågen och ett par dunkar bensin lyste till slut med sin frånvaro.
Tydligen hade tjuven, eller tjuvarna, inte backat in någon bil på tomten utan var tvungna att bära det de skulle ha med sig. Alltså klarade sig gräsklippare och grentuggare och en del klumpiga elverktyg. Men viktigast av allt; baren var oskadd!
Det fanns inte ett uns av sprit kvar i den men det hade jag ju själv druckit upp så; ingen skada skedd.
Verktygen köper jag igen.
Jaaa..ni vet, med alla mina pengar. Det visade sig att det fanns en fördel med att alltid köpa det billigaste på byggmarknaden. På grund av bristande kvalitet är det ett elände att använda verktygen under alla år men när de försvinner kan man känna sig präktigt nöjd.
Men jag hade ett Harry Potter-ögonblick idag. När jag insåg att någon hade gjort inbrott och klev in på brottsplatsen och såg en vårtfylld padda, så virvlade för en kort stund den orimliga slutsatsen runt i hjärnan, att amfibien måste ha något med brottet att göra!
Två ovanliga händelser upptäcks samtidigt, alltså måste de vara sammanlänkade.
Grodtjuven har slagit till, men var har han gömt min skruvdragare?
Verklighetens padda jagades ut ur boden av Frank och sågs krypa in under grunden strax efter. Kanske är det där den gömmer bytet?