Kort om stubbe

Jag vaknade vid sex i morse, ni vet, klockslaget och gick ut till min gamla nemesis: Stubben. Den stod där och såg kaxig och stark ut.

Jag drog in morgonluften och sköt ut bröstkorgen och sade: ”I dag skall du dö!”. Sakta lämnade jag den och gick tillbaka mot boden och hämtade mina attiraljer. Snart stod stubben i brand och veden staplades upp runt den. Solen sken och jag drog ner en stol och satte mig och tittade på min grymma triumf.

Elden slog höga lågor och jag var där och lade till nya brädbitar. Ingenstans tillät jag branden att falna, tändvätska och torr ved var städse beredda att göra slut på den irriterande lilla trädbiten. Småningom vaknade övriga familjen och dagen tog sin början. Veden brann ut och glöden falnade.

Stubben stod kvar.

Den är orubblig. Bara ett millimetertjockt skikt var påverkat. Hade de byggt Sundsvall av gamla sura stubbar hade det aldrig brunnit upp. För det gjorde det väl?

Efter branden slocknat tog jag fram motorsågen och gick lös på stubben men lyckades inte åsamka någon större skada. Jag sågade massor av skåror i den men inget verkade påverka den. Tillslut fick jag ge upp och startade istället en kontrollerad brasa av grenar på en annan del av tomten. Frank var med och hejade på sprutandet av tändvätska, och när lågorna senare steg mot den sörmländska himlen slog han glatt ihop sina händer i entusiasm. Han och jag släpade upp en gammal hög av torra grenar som blivit liggande i slyn i flera år. Vi hostade i röken och svedde oss i lågorna men lyckades raka ihop alla lösa grenar och få fyr på dem utan någon större dramatik.

Solen fortsatte skina och dagen fick nog kallas för fin.

Vi grillade också och tände senare en brasa i öppna spisen, så nu har jag tänt fyra separata eldar på en dag. Man kunde tro att jag kallades för ELDGUD och tillbads av undergivna tillbedjare. Men det som uppskattas mest var nog att vi (Caroline och jag) satte ihop Franks studsmatta. Den är elastisk och rund och bär sin utövare både upp och ner. En oslagbar leksak, även om Frank nog ser studsigheten som en ny app på sina ben.

 

Visa fler inlägg