Tunga lyft
Här ska ni höra; jag har gjort ett ärligt dagsverke! Farsan och jag har farit runt i vår bil med en gigantisk släpkärra efter och med dessa farkoster flyttat en betydande mängd möbler och bohag. En soffa till förrådet i Råcksta, en torktumlare till Hägersten, en byrå till Sofia, en kökssoffa till Abrahamsberg och vår tvättmaskin till Brommaskroten. Allt har vi klarat av och inga problem blev olösta. Det är skönt när två män (40 + och 40 +++) med all sin erfarenhet, duglighet och totala ignorans av rimliga fysiska lagar löser uppgiften! Klarar skivan. Backar med släp, pressar frysboxar genom dörrhål, fixar glidbana för tunga saker ned från släpet, äter hamburgare nästan utan att röra sina pommes frites, parkerar över TVÅ handikapplatser och sätter ihop en förvaring för dynor utanför en kolonistuga nästan utan att göra så särskilt många misstag!
Ja, vi fick saker gjorda idag. Vi gick in utan att ta av oss skorna och bara löste problemen.
Men samtidigt tänkte jag på livets förgänglighet och tidens gång. (Jag tänkte också en del på att anlita flyttfirmor. Ty lyft medför smärta och muskeltrötthet och dessa egenskaper klär andra mycket bättre än mig.) Vi, min pappa och jag, är gamla. Var och en på sitt sätt, men ändå: gamla.
Tiden. Den vinner över allting. Den vinner över oss två, den vinner över alla människor, den vinner över jorden och solsystemet, den vinner tillslut över atomerna och över värme och all form av energi. Sedan kommer det vara helt tyst i universum. Jag hoppas tiden är nöjd då. När den är helt ensam och inte blir störd utav minsta rörelse.
Kanske det är då själva tiden börjar lösa Sudoku. För att fördriva sig själv. Vilket är suicidalt!
Men mina tankar intresserar knappast den eventuella läsekretsen. Vad som står för dörren just nu är flytten. Om en vecka har vi flyttat härifrån. Då sitter vi med banklån (och Bankman) och är medlemmar i en förening. Detta är inte som Humanisterna eller Mensa, detta är en riktig förening där man måste gå på möten och träffa riktiga trendiga-wannabe-förorts-hipsters, med selfiepinnen uppkörd så långt i rumpan att de har svårt att gå utan navelskåderi och introspektion.
Men jag är orättvis, det kommer säkert bara vara vanliga snobbar.