Feminist, drönare och arm dräng.
Jag läser en bok om humlor. Den heter "Galen i humlor" och handlar om humlor. BARA om humlor. 300 sidor. Men det är inte riktigt sant; den handlar också om parasiter som besvärar humlor.
Ett särskilt minnesvärt stycke behandlar den lilla masken "Sphaerularia Bombi" och fick mig nästan att tycka synd om humlehonan:
"Den unga honmasken borrar sig in i en humledrottning medan denna övervintrar i marken och bosätter sig i humlans buk. Lustigt nog vränger masken ut och in på sina äggstockar så att de ligger utanpå kroppen - dessa växer sig sedan abnormt stora genom att absorbera näringsämnen från värddjuret tills de blir ungefär två centimeter långa. De liknar en knölig vit korv och får resten av maskens kropp att te sig obetydlig…"
Sedan får masken humlan att bete sig apatiskt och när den arma insekten sedan tömmer tarmen kan det följa med upp till 100 000 pyttesmå maskar som lägger sig i jorden och väntar på nästa generation humlor.
Jag ville gärna dela detta med min läsekrets eftersom det är ett exempel på en kvinna som är taskig mot en annan kvinna. Jag är ju ingenting, om inte en stor feminist. (Det är därför jag låter Caroline jobba!)
Och detta med mobbing kvinnor emellan är ju ett klart prov på mansförtryck. Drönarna bara surrar omkring, rusiga på nektar, och låter förtrycket ha sin gång.
De tittar på medan kvinnomasken förnedrar kvinnohumlan och stort lidande följer. De kunde ha förhindrat alltihopa genom att engagera sig mer!
Själv ser jag mig som ett föredöme för drönare världen över. Jag, ja jag tvekar inte; jag är en av de största drönare världen har skådat! Fråga Caroline om ni inte tror mig!
Men nog om humlor och politik.
Jag kom hem en eftermiddag från jobbet och ämnade vila mig i sängen. Dock var sovrummet varmt och eländigt. Jag fann emellertid på råd; jag öppnade fönstret. Men inte nog med detta; för att visa svalkan var den skulle ta vägen satte jag upp den lilla fläkten i fönsteröppningen så att den skulle dra in den friska uteluften och spotta in den i sovrummet.
Jag var mäkta stolt över mitt arrangemang och väntade på den svala effekten. Men då small det. Fläkten for i golvet och förlorade sitt skydd över propellern. Den hade blåst ned när sommarvinden kom farande in genom det öppna fönstret.
Det måste ju vara förnedrande för en fläkt att blåsa omkull! Jag talade vänligt med den när jag satte tillbaka skyddskåpan. Jag tyckte inte han skulle vara ledsen eftersom han bara var en plastfläkt för 199 kr från Jula, och sommarvinden var en otämjbar naturkraft. Han hade aldrig någon reell chans.
Just som jag skrev detta hördes en smäll, ett brak och en stor krasch. Jag hade återupprepat arrangemanget även i kväll, men eftersom jag var sällsynt svettig hade jag även öppnat balkongdörren.
Korsdraget gjorde att dörren till sovrummet plötsligt for igen. Det var smällen. Detta resulterade i att fotoramarna i tavellisterna på samma gipsvägg, fick sig en ordentlig stöt. Två av den tippade framåt och föll i golvet. Det var braket. En av glasen gick sönder. Det var kraschen.
Efter en sekundsnabb rättegång med Caroline som domare fanns JAG vara den skyldige och var tvungen att taga fram dammsugaren och ta hand om spillrorna. Jag försökte hävda force majeure och att städarbetet skulle lottas ut, men detta avslogs ögonblickligen av högsta instans.
Jag stackars arme dräng!