Litet från baren
Tillbaka i baren på landet och in slår de kalla vindstötarna genom fönstret som saknas och får mig att huttra en smula. Fönstret hänger där nere och färgen väntar på tiden för att stelna och bli en fin vit matta.
Det är kallt.
Sommar utan värme är som en film utan soundtrack, man ser liksom ljuset och grönskan men känslan är ändå ytlig och fylld av saknad. Nå, men så allvarligt är det inte. Jag har målat en massa i baren och Frank har tittat på en film. Caroline har varit bortåt vägen för att besöka ett nyöppnat köptempel som heter Fabriken men fann det så överbefolkat att köplusten försvann med varje tjog av sörmlänningar i kassakön.
Jag var glad att inte vara med i den outletten.
Vad som gäller nu är att växa upp och taga ansvar, ity den stundar allvarliga tider. Vi bor i en hyreslägenhet och kan i lugn och ro åhöra alarmrapporter om ändrad ränta och lagstiftning om avdrag och ringa husvärden så att han kommer och underhåller vår härd utan kostnad. Vi betalar hyra och lutar oss tillbaka på den inglasade balkongen som inte kostade något.
Slut med detta.
Nu skall det bliva nya tider och huset säljas och goda affärer göras. Lägenheter skall privatiseras, mäklare gnuggar händer och Svenska Bostäder myser vid tanken att bli av med skid row till blåögda investerare.
Det är där jag kommer in i bilden. Jag skall bli investerare och lägenhetsägare. Det är inte säkert än, men tiderna, andan och girigheten tyder på att det skall ske. Jag har stämt träff med min bankman.
Jag visste inte att jag hade någon, men jag fick en tid och ett namn och en adress på Kungsgatan. Vi får se hur det går. Är jag en smart investerare eller Krüger före kraschen. Tja, läs mer senare. Nu måste Frank ha datorn.