Lamentationer
Vi har varit ute på en helvetisk inköpstur denna lördag. Det började litet fint med att jag och Frank kvistade iväg till judoträningen vid kvart i elva. När han hade kommit i dräkten så kände jag att det var så varmt i lokalen att jag inte kunde vara kvar, så jag gick bort till ÖB som ligger alldeles intill där jag köpte en bågfil, läsglasögon och litet annat som man kan ha nytta av. Judon tog slut och vi släntrade hemåt. Vi blev mötta på trappan av en shoppinglysten Caroline som beordrade back i maskin och helt om och så satt vi i bilen på väg till Bromma Blocks.
Bromma Blocks.
Efter tolv.
En lördag.
Lönehelg.
Det kändes som att styra bilen mot den svavelosande helveteselden. Frank och jag fick i alla fall lov till att stanna vid en korvmoj i Ulvsunda industriområde där vi litet i magen och läste litet i en ortodox kristet bibel på arabiska som låg framme på disken. I början (det som vi skulle kalla slutet) av boken var det fina foton på allvarliga gubbar med helskägg och tjusiga kors. Mannen bakom disken förklarade litet vilka det var men det glömde vi snart för nu stundade ett gehenna klätt i köpcentrumskläder.
Det visade sig att det fortfarande fanns kvar en och annan parkering. Vi gick upp och skådade en månghövdad människoflock på jakt efter livets nödtorft i alla de glittrande butikerna. Jag fick ganska omgående tunnelseende, började må illa och fruktade för mitt förstånd bland månglare, rulltrappor och muzak. Vissa sprang som om de kunde se existensen snabbt nalkas sitt definitiva slut och andra verkade tro att de var fullkomligt odödliga och rörde sig med en geologisk långsamhet eller stod bara stilla och spärrade alla flyktvägar med sina shoppingkroppar medan de tittade på ljusmanschetter och vinterkängor. Jag vinglade omkring med en inköpslust som var i vacklande.
Till slut, efter hårklippning, kinamat, Coop, systemet och dammsugarpåsar på Clas Ohlson kunde vi lämna de osaligas straffort och börja åka…hem?
Nej.
Jag var nämligen skyldig Frank en stereo som han hade fått i julklapp men som var så usel att vi gick tillbaka och bytte den. Sedan har hela saken vilat i limbo med en och annan kommentar från Frank att jag, just är skyldig honom en stereo.
Men idag hade jag sagt att det kanske var tid att reglera skulden och kunde jag inte backa ur. Alltså fortsatte denna ursinniga konsumtions-road-movie till Elgiganten och det, alldeles egna, kaos som rådde där. Vi plockade snabbt åt oss en stereo och slank iväg till kassan. Där var det tvärstopp och Tahrir-torget-stämning i kön då det var något datafel i kassorna. Men eftersom jag redan var knäckt och inriden för den här dagen så stod jag snällt kvar i kön och väntade på min tur att få betala ytterligare en gång innan solen gick ner.
Hemresan gick bra och nu är vi hemma och njuter av våra nya köksluckor och Frank lyssnar på Harry Potter på sin nya stereo (inspelningen är i mono så man börjar ju undra om det verkligen var nödvändigt med två högtalare). Köksluckorna är jag säker på att Caroline har lagt ut bilder på via Ansiktsboken, så de lämnar jag därhän.
Men tjusiga är de.