Flen i sommartid
På verandan sitter jag och tittar ut över växtligheten. Här finns sol och moln. Här finns en radio som spelar upp sommar. En liten pojke finns här också och en skrikande halvnaken fågel. Här finns en burk öl.
Pojken har gått upp i baren och spelar på sitt gamla Playstation 2. Trots att det är varmt och soligt. Trots att han borde vara ute och skaffa sig skrubbsår och solblekt hår och en djup solbränna. Men det är ingen perfekt värld.
Sommar på P1 har idag ett specialtema om menstruation. Det känns inte helt angeläget eller somrigt. Men det är ingen perfekt värld.
Ölen jag dricker är ljummen. Men det gör inget, den är förlåten.
Vi är här på landet alldeles ensamma, jag och Frank. Caroline är hemma och jobbar och Christer har rest till Wales. Detta är den första dagen på min semester. Jag har nu framför mig en fyra veckor lång period av lediga dagar. En skön situation.
Innan de båda syskonen Viebke for iväg så firade vi midsommar här. Det blev sillunch och nubbe. Vi åkte till Sparreholm och spelade på chokladhjul och krossade porslin och beskådade midsommarstången. Det var mycket folk och det var fika och trängsel. Allt var som det skall.
Idag har Frank och jag varit nere vid bryggan och badat. Det var varmt och stundom soligt, så vi gick ner. Efter en lång tvekan angående värmen i vattnet så hoppade vi i och gjorde sedan många temabundna hopp. Som; spiken, bomben, Jesus går på vattnet, sprattlande Jesus, bakåtfall och mycket annat.
Igår gjorde jag en ny fågelskrämma till vårt jordgubbsland. Innan stod en streckgubbe av trä iklädd en gul regnrock där men nu är det folieklädda remsor som sitter på ett snöre. Fåglarna har reagerat som många hungriga, vilda fåglar brukar göra; med likgiltighet. De sitter bredvid skrämman, de går under den, de käkar jordgubbar, de agerar som om detta vore deras vardagsrum.
Jag får ett intryck av att det enda som skulle hjälpa är att sätta dit en fågelskådare i kamouflagedräkt och kikare. Då skulle de befjädrade vännerna försvinna.
Ikväll är det en film med James Bond som Frank absolut vill se. Den börjar sent och slutar…efter jag har somnat. Vi har köpt chips och dippa. Vi var inne i Flen. Där stod en liten tjej och frågade oss om vi inte tyckte om barn. Ville vi inte hjälpa barn vars föräldrar var missbrukare? Ville vi inte hjälpa dem att åka på kollo? JO! sa Frank. Bra, tag då en lott! Ni kan vinna pengar!
Om Frank var övertygad innan så blev han nu frälst. Snart fann jag mig ståendes utanför Coop, påskrivandes ett kontrakt som band mig att köpa lotter till förmån för barn och IOGT-NTO.
Jag var på väg in på Systemet!
Ni kan vinna en massa saker! Pappa, vi kan vinna en massa saker! Frank, vi kommer inte att vinna en massa saker. Vi kommer att vinna ingenting!
Tänk på barnen! Pappa, tänk på barnen! Jag tänker på pengarna!
Vilken sorts lott är ni intresserad av? Va? Ingen! Den där, där man kan vinna saker! OK, då skriver du på här.
Jag skrev på.
Jag klagade efteråt, i bilen, men Frank förebrådde mig. Du skall tänka på BARNEN! Du räddar faktiskt deras LIV! Jag svor tyst och satt och ångrade mig. Hade inte Frank varit med hade jag bara gått förbi tjejen och handlat och sedan åkt hem. Nu satt jag med ett kontrakt med en prenumeration av lotter, underskrivet av en idiot.