Kalles blogg The next gereration

Sex arbetsdagar i samma vecka. Inte vilken vecka som helst utan den sista före semestern. Nu är det bara tre kvar men det känns nog så tungt. Jag börjar vid fem om morgnarna och inte mycket händer. Det riktiga kaoset vill inte infinna sig, utan arbetstillvaron flyter sakta fram som en flod av härsken honung. Folk är på semester, trafiken är på semester.

Frank är ensam hemma på dagarna och sitter i timmar framför sin dator och spelar och skypar. (Heter det så: skypar?) Han tar ytterst korta pauser för toalettbesök, basal hygien samt en kort matrast varje dag men sedan är det stenhårt spelande.

Han verkar trivas storligen.

Själv börjar jag att planera inför semestern. Det är tämligen enkelt; en väska med kalsonger, tröjor och strumpor, ett par bag-in-box, min bok (nu är det Albert Engström som gäller) och kreditkortet, sedan är det bara att ställa sig i hallen och lyda Carolines order. Hon kommer att lotsa oss ut till bilen, nedför E4:an och till Österlen. Där kommer jag försöka få vara i fred och njuta av livet. Det blir inte alltid som man planerar (jo, jag vet Anne-Lie, för vissa går det alltid enligt planerna) men hur det än blir så kommer det att visa sig, efteråt, att det var bra att det blev som det blev och att det faktiskt var tämligen kul.

Idag är jag ledig men jag hade ett viktigt möte med min bankman så jag for in till staden och öppnade dörrarna till Kungsgatan 28 och förkunnade:

- Här är vi nu, jag och min plånbok!

Kamrererna ställde sig upp in sina pultar och applåderade! Kassörskorna dånade bakom sina luckor och vakten stod i stram givakt. Direktören kom bugande ut ur sitt rum och bjöd in mig. Inom hans ekdörrar blev jag trakterad med konjak och cigarr medan vi talade igenom min ekonomi och vad jag kunde göra för att hjälpa Skandiabanken.

Ett mycket konstruktivt möte, om jag får säja det själv. Får jag låna pengar? Som spindeln sa till flugan:

- Javisst, kom hit du bara!

Jag är litet tveksam till hela företaget men alla säger att jag vore tokot att avstå, så om det blir aktuellt sällar jag mig till flocken och säljer min själ till banken.

Nu har det blivit så att vi ånyo är kattvakter åt Arya/Area/Arja/Arne, såsom vi var sistlidna julen. Hon är lika intresserad av Gerta som sist. Jag är mer fågelvakt än kattvakt. Bara jag vänder ryggen till så ligger hon på burtaket och iakttager Gerta med hungrig blick. - Lägg av, Arne! ropar jag. Hon lyfter i bästa fall på huvudet men ligger tryggt kvar tills jag lyfter ned henne. Gerta är måttligt road, men fräser och visar god kampanda nere på sin pinne.

Vi har varit ute och gått också, Arne och jag. Hon har på sig en sele och är väl tämligen ovan att vara ute så hon rycker till vid varje bil och buss som far förbi. Men hon är intresserad och efter hemkomst står hon vid ytterdörren och jamar och vill ut i det vilda igen.

 Gerta: - Lägg av, du gör oss till en kliché!