Kalles blogg The next gereration

Jag sitter kvar hemma och dväljs i lägenheten. Hänsynsfull som jag är, tänkte jag att det nog är bäst att jag stannar hemma idag eftersom jag dras med en oklädsam heshet samt snorar som en fontän. Alltså ringde jag till den firma som har hand om sjukskrivningar för Keolis räkning. Klockan var tio över fyra och jag var hesare än en korp.

Den stenhårda sköterskan som svarade sade att jag skulle vara hemma och: hade jag haft ont i halsen? ”- Ja, jo, men det har jag alltid på vintern?!” Hon talade om med en röst som icke lät sig motsägas att jag skulle beställa ett Corona-prov och stanna hemma i väntan på svaret.

Jag såg genast hur sjukskrivningen skulle dra ut på tiden i väntan på prov och provsvar. Det är trevligt att vara ledig men det krassa ekonomiska tänkandet som är så populärt inom företagsvärlden, nu för tiden har inspirerat också mig att tänka på pengar.

Det kostar att vara sjukskriven.

Pekuniära funderingar fick dock vänta ty Nurse Ratched pockade på svar och allt jag kunde säga var: ”OK”. Den här sköterskan var av den hårda skolan (förmodligen Corona-vaccinerade hon sig själv, rätt in i lårmuskeln med en avbiten kulspetspenna, utan att röra en min) och jag lovade kraxande att göra som hon sa.

Förra gången jag testade mig var det genom bilfönstret men nu orkade jag inte ta mig ut, utan valde att få hem ett test. Det vill säga jag tror att jag har skickat efter ett, men jag har ännu inte hört något. Min entusiasm över att ännu en gång behöva peta mig i halsen och näsan är någonstans mellan obefintlig och knappt mätbar.

Ack ja, man sätts ständigt på prov av den märkliga tillvaron.

Här sitter jag alltså och skyddar övrig befolkning från mina baciller och allt mitt andra snusk. Jag borde känna mig ädel och mild men har det mest långtråkigt. Pojken har hemundervisning och är avgjort besvärad över att ha sin snörvlande pappa hemma.