Kalles blogg The next gereration

Jag lånade en bok om filosofi på Vällingby bibliotek: "Världsåskådningsaltas". Men resonemangen är så invecklade att jag börjar gäspa. Filosofer är så tråkiga att de t o m kan få Nihilismen att framstå som trist. Jag fortsätter att forma min egen livsåskådning utan att bli bromsad av århundraden av eftertänksamhet och dialektiska synteser. Jag vill ha enkla lösningar och generella regler; är det för svårfattligt kan det inte stämma.

Jag har just kommit hem från en längre vistelse i vildmarken där jag fick lära mig att leva av det naturen ger och försvara mig mot elementen. När jag säger längre, menar jag drygt 24 timmar. När jag säger vildmarken, menar jag Flen. När jag anspelar på vad naturen ger, avses ICA Nära Strandhallen i Stjärnhov (och i viss mån Systembolaget i Flen). Och när jag talar om elementen, menar jag el- och olje- elementen i huset i Ängstugan.

Under sådana omständigheter börjar man verkligen tänka på filosofiska spörsmål och älta ursprungliga gåtor. Varför är jag här? Vad är meningen? Hur kan jag bli en bättre människa? Rent faktiskt är svaret på de första frågorna att jag skulle hämta hem gräsklipparen och röjsågen från Maskincenter i Sparreholm och betala räkningen. Om jag verkligen vill bli en bättre människa just nu borde jag duscha, ty jag stinker efter allt hårt jobb i Flen.

Ni ser att i vardagsfilosofin kommer aldrig de där långa resonemangen och djupsinniga utläggningarna in, man klarar sig fint ändå.

Men jag gjorde också en resa ut i cyberrymden och startade bredbandet när jag var i Flen. Ip-only har ju grävt ned fiberkabel i ett antal år och i höstas kom de äntligen fram från Skebokvarn till Ängstugan. En liten plastlåda med en lysande diod har blivit installerad och kalaset gick på 20 000 kr. Ingen av oss var väl särskilt imponerad av den lilla lådan men vi var ändå ganska nöjda med att den lilla lampan lyste (20 000 är ju rätt mycket pengar!).

Jag tog mig för att besöka den enda sida som vår anslutning erbjöd: Ip-onlys egen sida. Där kunde man beställa bredband i lösvikt och jag köpte ett dygn för 45 kronor. Mot alla odds fungerade alla sladdar och kontakter och Ip-onlys dike från Skebokvarn måste ha varit väl grävt emedan megabitten glatt strömmade igenom trådarna. Jag kunde igår, via en manick kallad Chromecast, titta på en film om hårdrockbandet Motley Crew.

(Jag vet att det inte stavas så utan "Mötley Crüe", men det skulle ju innebära att det uttalas [Mötlej Kry] och det går ju inte.)

Det är inte en orkester jag har lyssnat på, men de verkar ju vara en kvartett glada gamänger. De verkar ha druckit mer bourbon än jag har druckit folköl och, om jag tolkat det cineastiska opuset rätt, också varit särskilt begivna på fruntimmer. Men om vi skuffar alla dessa för mig nya informationer, åt sidan så fungerade levererandet av datakraft utan anmärkning. En teknisk lösning som JAG fick att fungera på första försöket! Härligt! Det enda smolket i bägaren är att jag nu för alltid kommer att förknippa denna triumf med Motley Crew.