Julresan Del II, Krung Thep
Flygresan till Bangkok var litet mindre plågsam. Faktiskt hade jag litet mer utrymme att släppa ut hela min livsbejakande kropp på. Flygvärdinnorna var fortfarande mycket stränga och om möjlig ännu snålare med rödvinet. Om de såg någon sitta och pilla på sin mobiltelefon var de direkt där och såg ut som Stoig Järrel med en pekpinne. Någonstans stod det att man kunde hamna inför kinesisk domstol om man fingrade på sin telefon. Inte ens jag tycker att Candy Crush är värt att få betala sin egen kula och sedan sluta sina dagar mot en mur bakom domstolshuset. Man får ta seden dit man kommer och är man biltjyv kan man ta en sedan dit man kommer, men då riskerar man ju också straff.
Vi landade i Bangkok och fick stå i köer och utstå ytterligare fotografering och röntgen. Men plötsligt var vi ute i värmen med alla väskor och svettades två dagar före jul. Nu är det i och för sig inte ovanligt att jag svettas dagarna före jul här hemma också. När jag tänker rätt på saken svettas jag året runt. Men det är priset man får betala för att man nått sin trivselvikt.
Jag var åter i Bangkok. Det var senast 1999. Sedan dess har det hänt en hel del. Det var t ex en helt ny flygplats. Den gamla Don Mueang kände jag igen mig i, men tydligen blev den för liten så de byggde ett nytt stort åbäke. De har också byggt ett skytrain. Och tunnelbana. De har också höjt priserna sedan 90-talet. Inget är som förr, inte ens minnena. Eller minnet.
Nåväl, vi tog en taxi till vårt förbokade hotell. Klockan var efter 01:00 så vi hann inte göra mycket mer än att checka in och gå och lägga oss. Jag hann ta en sängfösare innan jag blev föst i säng. Rummet var av det finare slaget och bestod egentligen av två rum och ett rymligt badrum. Oh, hur långt ifrån de loppfyllda rummen på Khao San Road var inte detta? Här surrade en AC, inte en slö takfläkt täckt av tjocka lager av damm. Här fanns toaletten inne på rummet! Det fanns t o m en minibar i kylskåpet. De bar upp väskorna till rummet och på fjärde våningen fanns en pool.
Vi vaknade väl ganska trötta den 23:e december, men tog oss ned till frukosten och jag gladdes åt bacon, korv och vita bönor. Visserligen var det varmt och gott och poolen låg där, precis bredvid frukostrummet, men på något mystiskt sätt hade det blivit bestämt att vi skulle besöka MBK. Vad är MBK hör jag er fråga. Jag visste inte själv men Caroline hade full koll på detta; det var en skrämmande mängd affärer i en gigantisk galleria. Jag menar en riktigt stor galleria.
Jag måste ju vara ärlig. Jag såg inte riktigt fram emot att irra omkring i timmar i detta massiva köptempel. Men det visade sig vara…bara riktigt påfrestande.
Vi tog deras "nya" skytrain dit. Namnet antyder ju att tåget går ända uppe i himmelen men det visade inte stämma. Men det gick ovanför den stillastående Bangkoktrafiken och det sparde ju ändå en hel del tid.
Jo, nu kom jag på en sak! När vi åkte tunnelbana i Pek…Beijing så dök det plötsligt upp reklam utanför fönstren i tunneln. De måste ha satt upp en flera hundra meter lång LED-skärm på tunnelväggen och sedan färdas reklaminslaget i samma fart som tåget. Dessutom hade de kartor i vagnarna där lampor blinkade fram mellan stationerna så att man lätt kunde hålla reda på var man var. Detta hade de också en variant av i skytrain.
Mycket bra idé!
På MBK blev Frank erbjuden att köpa en Iphone X för tusen kronor. Han tittade häpet på mig. Jag sa till honom att fortsätta gå, vill man bli ordentligt lurad är det bättre att åka hem och sätta sin lit till det svenska pensionssystemet. Jag lyckades hitta en liten oas av stillhet där de serverade iskall öl och en hygglig Cola. Vi satte oss och pustade ut.
Allt i detta köpcentrum pep och blinkade. Det var folk överallt och de sålde saker som man inte kan begripa varför de ens blev tillverkade. Vi hittade ett stort biokomplex på översta våningen och Frank såg att den nya Star Wars-filmen gick. Han ville se denna. Jag började bli mycket trött på detta luftkonditionerade helvete och sade att vi nog inte hade tid.
Tillslut fick vi tag på Caroline och tog himmelståget hem till Sukhumvit Road Soi 20 och badade i poolen. Frank fick ont i magen och vi gick ut på gatan och köpte kycklingspett från en vagn och tog upp på rummet, sedan måste vi ha slocknat.
