Julresan Del VIII, Avslutning
Nu rundar jag av detta. Nyårsdagen blev en avslagen historia och den andra januari ägnade vi åt att åka till Chaweng Beach och gå in på…en stor galleria! Det fanns verkligen en här också. Nu var det inte för att det regnade utan för att vi skulle köpa en ny resväska så vi fick plats med packningen.
Just denna galleria var till stora delar utomhus och denna dag var utomordentligt varm. Alla andra gallerior som sökt skydd i undan regnet hade varit inomhus med luftkonditionering men denna var alltså utomhus. Vi tog en förmiddagsfika och en för middagsöl och började sedan shoppa efter resväska. Snart var Frank och jag så trötta att vi måste söka viloasyl på en bar. Caroline fortsatte muttrande medan vi vilade oss. I detta köpcentrum hade det tre år tidigare varit ett bombattentat och säkerheten var ganska strikt. Eller, ja den märktes i alla fall.
Vi köpte vår resväska och åkte hem igen. Drinkar på verandan och middag på stranden. Frank låg i sängen och tittade på Youtube-videos.
Den tredje åkte vi på snorklingsutflykt. Det visade sig att snorklingen inte var så mycket att hurra för men ön där vi skulle äta lunch var mycket fin och vädret jobbade för en gångs skull med oss. Vi badade och jag fick mig ett par öl och Frank åt glass och drack Cola. Stämningen var avslappnad, ty pojken visste att han snart skulle vara hemma med sitt bredband och sin dator igen.
Tja, nästa dag flög vi upp till Bangkok och tillbringade ett antal timmar på flygplanshotell. Sedan flög vi till Pek…Beijing och tillbringade ett antal timmar på flygplatsen. Sedan flög vi en evighetslång tid hem till Stockholm igen.
Det kan nämnas att på flygplatsen i …Beijing låg Frank och sov på några soffor vid en gate. Han sov och sov. Tillslut blev vi andra två hungriga och sökte väcka honom. Detta tog väl 20 minuter men i slutändan satt han ändå upp och Caroline manade in honom på muggen för att vi sedan skulle gå och äta. När vi äntligen kom fram till Pizza Hut saknade han sin telefon.
Den hade varit borta en gång tidigare, nämligen på den gungande båten när han mådde så illa. Då hittades den i en stolsficka av en av matroserna, eller hjälpredorna eller vad det nu heter.
Men nu var den borta i Kina. Jag gick tillbaka till toaletten och frågade en blåklädd herre som verkade vara något slags vaktmästare. Jag förklarade på engelska att vi saknade en telefon. Jag visade fram min snarlika och han satte igång att prata.
Inte helt oväntat på kinesiska.
Vi kom ut ur muggen och han fick tag på en kollega. Även denne man var fena på kinesiska men kunde ingen engelska. De bägge snackarna högg tag i en tjusig kinesisk flygkapten som förebrående bad dem prata engelska. Detta skakade de bara på huvudena åt. Kaptenen sa åt mig att gå till informationen. Jag tackade och började gå, men se nu hade Kines ett och två fått tag på en liten tjej som verkade jobba vid en gate.
De talade smattrande på sitt språk ett slag, sedan visade det sig att denna lilla tjej kunde engelska. Hon hörde sig för om telefonens utseende och gick sedan till gate-telefonen och ringde minst sju samtal. Den blåklädde mannen sa några ord ibland och stod och småsparkade in i gaten-disken, litet nervöst. Det var tydlig att här utspelade sig ett drama. Frenetiskt pratande; jag visste inte att det fanns så många ord i hela världen.
Efter en evighet lade hon ned luren och förklarade för mig att en telefon hade hittats men att denna var på väg med tåg till "Lost and found" i en helt annan del av flygplatsen. Hon hade nu lyckats hejda transporten och skicka en sändebud med den åt motsatt håll. D v s tillbaka till oss.
Jag tackade och vi satte oss att vänta. Efter en stund kom verkligen en liten kvinna springande med andan i halsen med pojkens telefon.
Att en sådan liten sak (fylld med så mycket meningslöst) lyckades hitta sin ägare på en av världens största flygplatser! Det var en bedrift av personalen och jag skakade hand med var och en.
Jo, resan i sin helhet får väl anses godkänd. Detta att sola i skuggan visade sig inte fungera när det inte fanns någon sol. Så brunhetsgraden är mycket begränsad. Men jag tyckte ändå det var kul att återse Thailand och mot slutet tyckte jag att den lilla thailändska jag kan ändå började vakna. Människorna är lika vänliga som förr och guldet glittrar på templen, men tiden har gått och jag har blivit mycket bekvämare. Inte lika bekväm som Frank men ändå litet mer mån om komfort.
Kanske har jag bara blivit äldre…
Kanske var detta ett försök att åka tillbaka till en ungdom jag aldrig kommer att få tillbaka? Nah, jag kommer att bli ung igen, på något sätt.
Frank är löst ifrån framtida resor, han slipper följa med. Caroline är tveksam att resa med någon som inte gillar shopping (att köpa Hong Thong var och varannan dag, räknas tydligen inte som shopping), så framtida resor verkar osäkra.
Men kanske kan vi ta oss ner till Skåne. Vädret kan ju knappast vara värre än i Hua hin!
