Julresan Del VII, Gisten munk
OK, jag skall snabba på detta.
Nyårsafton och det var dags för utflykt. Vädret var ganska OK och vi for iväg med minibuss och tittade på tempel och Big Buddha. Det är mycket riktigt en väldigt stor Buddha. Frank gillade mest alla hundar som strök omkring. Han gjorde ett gnyende ljud så fort han såg en söt hund. Eller; så fort han såg en hund. Det finns mängder av bilder på hundar på gatan i kameran och jag misstänker Frank.
Utflykten fortsatte. Ni vet hur det är; alla har en bestämd plats i minibussen. Man sätter på sig bältet, man tar av sig bältet. Man kliver in i bussen, man kliver ut ur bussen. Man blir tillsagd att vara tillbaka om "thirty minutes!" Man får alltid vänta på samma person. Guiden pratar nästan obegriplig engelska och delar ut vattenflaskor. Vissa snackar i bussen och andra håller tyst.
I vår buss satt det ett amerikanskt äldre par och en blond kvinna. De började snart snacka med varandra och vi var tvungna att lyssna. Hon var ryska men född i Australien, ändå bröt hon som i en agentfilm. Amerikanerna hade rest överallt och de satt och pratade om Moskva, Perth och Sydafrika. Mannen ville absolut se en "monkey-show" och eftersom han hade en gammal pamflett och läste ifrån så stod verkligen ap-showen med, men vi visste att de lyft ur den ur programmet. De var tydligen alltför elaka mot aporna. Han blev besviken men började genast snacka om ett akvarium och att han ville klappa sjölejon. I den stilen fortsatte det tills vi stannade vid den mumifierade munken.
Man får inte ta selfies med den mumifierade munken. Man får gärna ta kort av honom, men inga selfies. Igen är det exakt vad namnet antyder. I en glasbur sitter en mumiemunk i orangea kläder och med solbrillor. Framför beder thailändare och runt om surrar turisterna omkring och tar mängder av kort. Så även vi.
Härnäst kom vi Grandfather rock. Det är en klippformation med karakteristiskt utseende. Frank blev illa berörd av snusket och just när regnet kom trängde han och Caroline ihop sig under en baldakin och köpte mängder med godis.
Sista anhalten var ett vattenfall och det var tjusigt. Regnet hade ersatts av sol och värmen var tryckande. Vi hälsade på elefanter och det shoppades litet mer. När vi äntligen kom tillbaka till Lamai hämtade vi tvätten och Frank badade i poolen. Efter litet vila gick vi på nattmarknad och åt en massa märkliga saker, shoppade och tog varsin Mojito från en rullande bar.
Vid tolvslaget var vi nere på stranden, som sig bör. Bamburör laddade med krut syntes överallt och diverse fyrverkerier och laddningar förbereddes. Vågorna slog ursinniga mot stranden och den ljumma vinden smekte festklädda människor. Det räknades ned och sedan exploderade hela stranden.
Jag, visserligen stärkt av en gnutta Hong Thong, tyckte det var underbart. Caroline var också en smula imponerad av alltihopa. Frank fattade inte vad som var så märkvärdigt. Han tyckte fyrverkerierna small precis som hemma i Råcksta. Han hävdade att det var samma sak. Jag genmälde att vi inte stod i snöslask utan på en sandstrand! Det är varmt, vi kan gå ned och bada om vi vill! Nä, han kunde ändå inte fatta vad den stora "grejen" var.
Nåja, han hade i alla fall inte hörlurar på sig.
