Julresan Del IV, Star Wars
Juldagen bjöd bangkokborna ett soligt och karaktäristiskt varmt väder. Vi stannade kvar vid hotellet och badade i, och solade vid, poolen. D v s jag solade som vanligt i skuggan. Detta sätt att bruna sig tar möjligen litet längre tid men jag slipper sitta och svettas i det starka solskenet.
Denna färgändringsmetod skulle dock visa sig svår att genomföra på just den här resan. Mer om detta senare.
Vi tog senare himmelståget till en annan stor galleria med mängder av affärer och gick tillslut och såg den fördömda Star Wars-filmen. Reklamen innan var omfattande, men en vänlig flicka utanför hade sålt mig två Singha att ta med in så jag smaskade litet på Frank popcorn och kopplade av. Plötsligt kom första tonen i ett musikstycke och varenda thailändare därinne for upp och stod kappraka vid sina biostolar. Även vi reste oss upp. (Även om Frank verkade dubbelkolla att han VERKLIGEN var tvungen att resa sig, han OCKSÅ!) Inte vet jag hur den thailändska nationalsången låter men de visade bilder på den döde kungen ( ja, alltså bilder från när han levde) och allt var riktigt högtidligt.
Vi tilläts åter sätta oss och filmen började. Jag vet inte om det var ansträngningen av att ha stått, jetlag eller Singha, men någonstans i de första scenerna råkade jag ta mig en stunds skönhetssömn. Jag vaknade av en armbåge i sidan och Frank som fräste - Ska du inte TITTA på filmen?
Jo, det skulle jag ju. Men prinsessan Leia var inte alls lika söt som förr och handlingen var litet förvirrande. Men det var väl ganska god underhållning, antar jag.
Det var dags att röra på sig. Vi hade ursprungligen tänkt ta tåget ned till Hua hin, men någon på hotellet undrade varför vi inte bara tog en taxi. Det hade vi inte tänkt på. Taxi är inte det första färdmedel man överväger när det gäller förflyttningar mellan städer. Men upplockade vid hotellet, avsläppta vid nästa hotell, en överkomlig summa…Vi tog en taxi.
Nu inleds den tragiska och gråa berättelsen om vistelsen i Hua hin.
Vi kom fram vid tvåtiden och vädret var grått. Jag menar inte svenskt mulet med skiftningar i molntäcket, utan jag menar totalt jämngrått. Temperaturen hade sjunkit till hyfsad svensk sommardag. Jag hade slutat svettas.
Rummet var av en egendomlig art. Det var mer som ett litet radhus. Man kom in och såg ett stort rum med en veranda. Det fanns en minimal mugg och ett minikök. Sedan kunde man ta trappan upp och hitta Franks sovrum, ett badrum och vårt sovrum med en balkong. Det var förvirrande stort, vänta jag skall fråga Caroline hur många kvadratmeter det var…OK, hon tror att det var 80 kvm.
Onödigt stort säger ni? När man ändå inte kommer tillbringa så mycket tid inne på rummet? När man ändå kommer vara ute och sola och hinka bira nere vid poolen?
Inte alls säger jag. Precis lagom stort.
Frank hade satt på sig sina hörlurar och var katatonisk, så Caroline och jag tog en promenad upp till storgatan för att göra viktiga inköp. Vi hittade en Seven-eleven och började shoppa. Men just som jag skulle börja plocka åt mig mina välförtjänta pilsner så lade jag märke till en liten lapp på kylen: Ingen alkoholförsäljning mellan 11:00 och 17:00! Vad nu? Har socialstyrelsens långa fördömande fingrar nått ända till Thailand nu? Jag tittade på telefonen; klockan var strax efter fyra. Jag frågade om det var OK ändå men den unge moraltyngde grabben bakom disken bara sade nej.
Vi gick hem igen och jag satte mig och väntade ett slag innan jag på nytt skulle företaga vandringen upp på huvudgatan. När jag öppnade dörren till vårt radhus hade det börjat regna. Inte skvätta utan regna.
Jag semestersuckade och tog mig till receptionen. Där fick jag låna ett enormt paraply och försökte sedan manövrera detta i snålblåsten utan att det skulle fastna i förbiilande tuk-tukar eller hängande elledningar.
Hundarna på en ödetomt stirrade på när jag stretade förbi.
Jag fick mitt sexpack och återvände hem. Regnet tänkte inte sluta, det var uppenbart.
Vi tittade på TV och sedan tog vi en taxi in till staden och gick in på ytterligare en stor galleria där vi åt middag. Regnet föll.
