Kalles blogg The next gereration

Hå hå ja ja. Nu är jag inne i maskineriet igen. Jag sliter vid Frodes Grottekvarn, jag stiger upp arla och kommer icke i säng förrän särla. Varje minut av vila är väl värd att taga vara på. Fjärran är nu semesterns lata dagar. Visst var det mulet, visst var det regn, men jag slapp också ha pliktens piska vinande över min kropp och jag slapp borgenärernas proppmätta andedräkter i min svettiga nacke.

Kort sagt har jag börjat jobba igen.

Det är märkligt att vi efter fem dagar i januari-sverige redan har haft fler soltimmar än efter två veckor i Thailand. Inte lika varmt, men fler soltimmar. Som jag påpekade i min reseberättelse så plägar jag numer sola i skuggan och jag är ärligt talat inte så intresserad av att bli brun. Jag har nu för tiden det slags kroppsbyggnad som inte riktigt blir estetiskt tilltalande vilken färg man än kan tänkas få den att ändras till. Därför borde jag inte bry mig så mycket om huruvida solen skiner eller ej. Regn är en olägenhet, men mulet borde passa mig fin-fint.

Men man har också att beakta omvärlden. Alla andra människor och vad de gillar. Jag brukar hålla mig för god för att bry mig om andras värderingar, men stämningen i ett socialt sammanhang styrs ju ändå av människor och då kan det vara värt att notera vad de, i allmänhet, tycker och tänker.

Jag är på gott humör ikväll, känner jag. Inkännande och mänsklig.

Nåväl. På ett semesterställe kan hela stämningen bli, liksom kollektivt tryckt, om cancerspridaren solen inte är ute och skiner. I den lilla familjen kan stämningen också bli svag om stranddagar och poolbad går upp i rök. Man kommer att dragas med i detta och tvingas släppa sin attityd om att ingenting spelar någon roll. Man kommer att bli tvungen att…åka till en stor galleria.

Där kommer man bli tvungen att göra saker man aldrig trodde skulle bli nödvändiga. Men jag offrar mig för familjen som så många gånger förr (jag tror jag måste spärra "kommentarer" på det här inlägget) och lider i tysthet.

Nu är jag alltså hemma och lider på andra sätt.

Vad finns att glädjas åt? Tja, de skall komma och fixa till lägenheten efter två-årsbesiktningen. Det kommer bredband på landet! Det finns många bra böcker att läsa. Det finns många roliga filmer att titta på. Jag är inte vidare sjuk. Vi har inte någon matkasse. Jag börjar äntligen glömma bort riktiga glödlampor och vänja mig vid de här…nya.

Så jag försöker, på mitt eget sätt, att gjuta mod i er alla nu när den bistra vintern är här. Var förvissade om att eländet ni eventuellt förnimmer nu, kommer ni också att känna på midsommarafton. Det är medfött tungsinne som inte märker av några årstider, acceptera detta och plira mot vintersolen; vintereländet kommer att ersättas av våreländet, snabbare än ni anar!