Kalles blogg The next gereration

Jag vet att jag inte skulle skriva något mer på den här bloggen men just nu har jag ingenting att göra och kan inte annat än sitta här och yra med tangenterna. Jag skall tala om vad som gör mig deprimerad: att vintern aldrig verkar ta slut. Vanligtvis brukar jag inte vara beroende av vädret eftersom jag lever i min egen lilla värld. Elände och glädje är ändå helt klimatimmuna och drabbar och välsignar, oberoende av värme, kyla, nederbörd och luftfuktighet. Men kylan som råder just nu förolämpar mig personligen. Det är dags att lyfta upp vintern i fårpälskragen, trycka upp honom iglooväggen, hålla en istapp mot han strupe och fråga vad det är han pysslar med. Detta måste sluta! Jag sliter ut mina långkalsonger!

Caroline sade häromdagen, glatt, att hon inte använt långkalsonger på hela vintern. Nähä. Men det har jag. Det finns en del saker att säga om värme, kyla och kvinnors underhudsfett och dess värmeisolerande effekt. Sägandet av de flesta av dessa saker kommer att störta dig djupt in i en problemsituation som får dig att glömma att du någonsin frusit. Men vad man kan säga är att människor fryser olika. Jag fryser MYCKET och jag vill ha på mina långkalsonger!

Detta leder mig fram till en annan av de saker som gör mig deprimerad: alla byxor jag har blir trängre och trängre. Till viss del är detta problem besläktat med bärandet av långkalsonger. Det finns ett extra lager av tyg där som begränsar magens "Lebensraum" och får mig att känna mig strypt, just under naveln. Men det finns också lager av något annat där. Något som gör allting trångt och besvärligt.

Caroline, visar det sig, har teorier om även detta. Hennes gissningar och antaganden är konventionella och vardagliga och har en air av anklagande över sig. Hon anser att livsvanor, stillasittande och allmän skörlevnad ligger bakom den uppkomna situationen. Hon förfäktar idén att jag skulle ändra min anatomi för att bättre passa i trånga byxor, medan jag angriper problemet från en annan vinkel: jag är OK, byxorna är för trånga.

Detta innebär tyvärr att ytterligare ett stort besvär läggs till min redan eländiga tillvaro: jag är tvungen att köpa nya byxor. Nya större byxor. Detta är ett stort problem. Jag är nämligen inte någon klädköpare, i ordets egentliga mening. Jag är mer en kille som går fram till garderoben och ser vad jag har för textilier och kläder mig därefter. Att skaffa nya kläder, på samma sätt som man köper en bostad eller ny bil, är ganska främmande för mig.

Som en konsekvens av detta är min erfarenhet av klädaffärer ganska begränsad. Jag antar att om man vill ha kalsonger går man till en kalsongaffär och skulle man önska nya strumpor går man till en strumpmarknad, eller något. Nu har jag blivit varse att det finns ekiperingsaffärer i Vällingby som tillhandhåller byxor, strumpor och kalsonger, allt under samma tak! En ganska god idé egentligen. Jag skulle alltså kunna besöka ett dylikt etablissemang och där införskaffa byxor med det mycket önskade extra utrymmet kring midjan. Detta är också vad som måste hända, men jag bävar inför uppgiften!

Hur skall jag kunna, med bibehållen värdighet, gå in och prata med expediterna där, när jag inte har någon aning om byxor och deras storlekar? Detta kommer att bli en prövning för mig och jag hoppas ni kan skänka mig en tanke av medlidande under den närmsta tiden när jag söker mig ut i det okända och besöker en eller kanske flera klädaffärer och utsätter mig för den stress som detta ovillkorligen kommer att innebära!

Men ni kanske trodde att problemen slutade där?

Låt alla sådana antaganden flyga för vinden! Jag är ju, nämligen, oftast klädd i en uniform och bär därmed också byxor. Även dessa har trätt in i den vittomfattande textilkonspirationen och blivit för trånga runt magen. Här blir problemet än delikatare eftersom dessa byxor inte säljs i affärerna, utan måste beställas genom arbetsgivaren. Denne beställer dem i sin tur från något som jag måste anta är en kinesisk sweatshop i förorterna till Peking med barn och små tanter kedjade till trampsymaskiner. Undantaget de rent mänskliga synpunkterna man kan ha på detta, så är beställningstiden över ett halvår!

Jag kommer inte kunna andas på jobbet på sex månader! Jag är som en astronaut på rymdstationen när NASA sparat in på syret. Fast de där rymddräkterna verkar RIKTIGT stora. Jag är säker på att jag och min mage skulle få plats fin-fint i en sådan dräkt. Och tänk: i rymden skulle jag inte väga någonting!

Få se nu, vad har jag mer att klaga på?

Nå, jag återkommer till detta.