Den första klunken
Tja, det är fredag och eftersom mitt schema denna vecka tangerar en normal arbetsvecka så känner jag mig som en äkta hederlig arbetare på en fredagskväll. Alltså sitter jag i underkläderna och dricker pilsner. Ahhh, den första klunken öl! Jag läste en bok av en fransman en gång om den första klunken öl. Den hette: Den första klunken öl.
Bra titel.
Den handlade om njutning och om saker som…ja, jag kan ju inte minnas allt strunt jag läser, men den första klunken öl..!? Mycket god! Faktiskt är även den andra och tredje klunken ganska bra. När jag tänker efter så är de flesta ölklunkarna jag får i mig helt utan anmärkning.
Om jag verkligen tänker efter och nagelfar tankeområdet grundligt, så är det svårt att finna några riktigt dåliga ölklunkar. De är alla goda! Fransmannen hade rätt men fullföljde varken tankegång eller drickande. Han borde döpt sin bok till: Öl är gott!
Den första klunken whisky är ju också god. De följande klunkarna blir nästan ännu bättre, ända tills någon öppnar dörren och frågar:
- Du sitter väl inte här inne och dricker upp all whisky?
Och du blir tvungen att svara som det är:
- Nej, inte än.
Den första klunken bananlikör? Nja, det skulle nog inte bli någon bästsäljare.
Nog om detta.
Under de rådande omständigheterna i stockholmstrafiken, med stress och underbemanning, blir jag tvungen att ställ mig frågan om jag skall orka fortsätta jobba. Det är inte bara det att arbetstiden skapar irriterande luckor i min högt skattade fritid, man blir ju trött av att jobba också! Dessutom är folk i allmänhet galna.
De kliver in på bussen och kan vanligtvis inte vänta mer än sekunder innan de stolt börjar manifestera sin utblommade dårskap. Jag försöker verkligen hålla mig, men samtidigt tänker jag att det 18 år kvar till pension (om man nu har råd att gå vid 70!).
- Det här var det värsta jag varit med om!
- Lugn, damen, klockan är bara 11 än. Det kan bli MYCKET värre.
- Du är oförskämd!
- Bara när jag pratar.
- Du, jag har bott i den här stan i 40 år!
- Och ingen har gjort något åt det? Jag tänker ringa landshövdingen!
Men för det mesta är jag snäll och timid. Jag bara kör runt och lyssnar på radio och låter timmarna gå. Men just nu har någon räknat fel och antalet bussar överstiger antalet chaufförer. Detta för med sig att det står en massa övergivna bussar på många ställen i stan. Detta skapar kaos.
Den ansvarige sitter förmodligen högt upp i hierarkin och kan räkna med en befordran och en extra slant till jul, men om jag råkar klämma någon oförsiktig kvinna emellan framdörrarna och säger att hon "brölar som en råbock i parningstid" kommer det ingen julbonus!
OK, jag inser att detta inte har varit ett helt positivt inlägg. Jag får inte hålla på att klaga på bloggen, det är ingen som tycker det är kul. Jag måste skriva om positiva saker.
Men vad finns det för positivt? Det skulle vara den första klunken öl, då.