Kalles blogg The next gereration

"Boende i lägenhet 1311 hade en undulat i bur i vardagsrummet, varför vissa mätningar är påverkade av ljud från denna. Då detta ljud är högfrekvent har det inte påverkat den maximala ljudnivån från gymmet."

Jo, det är sant: Gerta har av firman "Akustikbyrån" artmodifierats till en simpel undulat! Visst är hon, p g a den obefintliga fjäderdräkten, inte omedelbart igenkännbar som en nymfparakit, men undulat? Att hennes hjärtskärande skrik är högfrekvent behöver ingen som tvingats lyssna närmare på henne hjälp från  någon akustikexpert för att inse.

Det räcker med den reflexmässiga "fly eller slåss-instinkten" man fylls av när hennes skärande visslingar fyller rummet.

Men jag var hemma när mannen med micken var här och mätte oljudet från gymmet, och den beskedliga lilla fågeln sade inte ett pip. D v s hon sade några pip först, men då flyttade jag raskt in henne på Franks säng med en filt över och sköt till dörren. Då blev hon helt tyst. Det känns orättvist att hon skall klassas som högfrekvent kontaminering av ljudmätningen. Hennes ljuva sång är miltals från gymmets industriella bankande.

Det har gått hit och dit med oväsendet från steroid-kryptan inunder. Mattan är ju inlagd och oftast är det helt OK, men andra gånger håller man på att få nippran. I början på denna magnifika vecka var oväsendet särskilt illa och natten mellan tisdag och onsdag valde en av de allra minst bildbara schimpanserna därnere att börja släppa järnskrot i golvet klockan 02:00.

Jag vill inte störa er med beskrivningar av min upprördhet under bullrets pågående, men det var inga vackra tankar jag närde. Nästa dag författade jag ett brev till gymmet, vari jag påpekade det olämpliga i att väcka hederliga människor mitt i natten med en fullkomligt onödig verksamhet. Min kvardröjande irritation kan ha sipprat fram mellan raderna.

Kopior till Styrelsen och Miljöförvaltningen.

Mot alla odds fick jag svar från alla tre och saker har åtgärdats och ditten och datten. Plus att jag idag fick bullermätningsrapporten där Gerta nämndes. Just nu känns det som om allt håller på att ordna sig, men som vanligt kommer positivaporna därnere att överraska oss med nya sätt att föra oväsen.

På landet förra veckan försökte jag isolera en bit av en vägg i boden. Tillslut gick detta också bra, men först efter en tidig resa till Biltema och Jem och Fix i Katrineholm på söndagen. Jag hade planerat en hel del andra saker också men vi var bara där i drygt ett dygn och allt tog längre tid än beräknat.

När skall jag få tid att sätta upp hängränna? När skall jag få tid att laga taket i matsalen? När skall jag få tid att sitta ensam i baren med en whisky och njuta av livet?

Fast det hann jag i sanningens namn faktiskt med en stund i lördags.

Det som händer närmast är att Frank snart fyller år. Han har avsagt sig varje form av uppvaktning manifesterad av fysisk närvaro när det gäller människor. Presenter verkar han inte ha något omedelbart emot. Dataspel och saker associerade med dataspel, datorer och spel är det enda som intresserar.

Han har börjat lyssna på rap-musik. Eller…jag vet inte. Han yrar om Eminem och ibland står han ute i köket och spänner ögonen i mig och sprutar ur sig engelska på rim som talade han i hip-hip-tungomål. Han viftar med händerna som vore han anfallen av en knottsvärm och slutar med att släppa en imaginär mikrofon på golvet och gå därifrån.

-Mic Drop!

Förbluffad står jag kvar (utan att plocka upp mikrofonen även om det kliar i fingrarna) och undrar vad som hände med den lille killen som tyckte pappa var cool. Kanske har han ändrat smak, kanske har han ändrat värdegrund, kanske var jag aldrig cool?