Skrivet i all hast
Här sitter jag nu i mitt lilla kyffe och betänker världen.
Veckan har varit som följer: måndag, tisdag, onsdag, torsdag och nu slutligen fredag. Jag vet inte hur jag orkar. Så snart ett dygn tagit slut känns det som det nästpåföljande börjar.
PUH.
Annars är det bara goda nyheter; jag har köpt Internet till bilen. Det var dags, tyckte jag. Inte för att jag har känt så stort behov av ytterligare surfmängd i bilen men vissa saker känns det bara som om man borde ha ändå.
Jag fick en liten manick per post som jag satte fast i ett uttag under instrumentbrädan och sedan laddade jag ned en applikation till min telefon och saken var biff. Nu kan jag se precis var jag har kört (om jag nu skulle glömma det och av någon anledning vilja veta i efterhand), var jag har parkerat och om jag gjort några häftiga inbromsningar. Dessutom ingår det 20 GB surf så att jag kan "strömma" film medan jag kör.
Jag är naturligtvis entusiastisk, Frank står undrande och Caroline avfärdar det hela som vansinne och är glad att det inte är hon som betalar. Det är jag som betalar, men jag gör det med stolthet och glädje eftersom teknikbejakande och allmänt framåtsträvande är två av de kunskapens lyktor som lyser vägen under min livsvandring.
Nu är det lördag och dags att åka till landet. Det känns tryggt att veta att vi kommer vara övervakade av min nya manick hela vägen. Eftersom jag inte har tid att skriva mer just nu bifogar jag ett inlägg från Bussbloggen: (Med bilder och allt.)
Sikt är av vikt
En av sakerna man måste ha när man är ute och kör är fri sikt. Man måste veta vad som finns utanför bussen så man inte kör på saker i onödan. Till detta ändamål finns stora fönster och utanför dessa även speglar. Så länge sikten är fri genom glasen och in i speglarna är det ganska lätt att köra buss.
Problem finns dock.
Torkade vattendroppar på backspeglarna som gör att man mest tittar i något slags grynvälling när solen ligger på. Detta kan lätt avhjälpas med en tidningssida och litet gnuggande. Förvånansvärt ofta skall man dock finna att just när man verkligen skulle bli GLAD att finna ett exemplar av Metro, så finns det inte ens en halvsida. Vanligtvis får man vada fram i den här trycksaken vid ändhållplatserna men just när dess journalistiska vedermödor faktiskt kunde göra litet praktisk nytta, lyser den med sin frånvaro.
Har det varit moddigt och lortigt kan det också bildas ett vågformat mönster på framrutan efter torkarbladen. Det bildas en spets mitt i och får vindrutan att påminna om Gary Coopers panna. Detta kan också avhjälpas med Metro om man lyckas finna någon.
Ibland regnar det och strax efter kliver det på massor av folk. Alla dessa passagerare drar med sig en massa fukt in i bussen och dessutom står de och andas och flåsar och stör fordonets mikroklimat på alla möjliga sätt. Då immar rutan igen. Puff. Man vrider genast på defrostern men innan denna har hunnit göra sitt jobb så blir problemet en kort stund bara värre och värre. Allt blir vitt och man får använda Kraften för att komma rätt.
Stora backspeglar är väldigt bra när man skall se vad som speglas i dem, men de skymmer också sikten framåt. Vill man få en uppfattning av vad som döljer sig bakom dessa stora klumpar måste man ömsom luta sig framåt, ömsom bakåt. Eftersom det ibland är ganska bråttom, måste detta göras ganska raskt. Då får man ibland något fågelliknande över sitt rörelsemönster. Som en berguv som spanar efter en smaskig gnagare.
När rusningstiden kommer och alla de ressugna människorna försöker hinna med samma buss så kan det också bli siktproblem när det visar sig att varken människor eller ytterkläder är transparenta. Pendlarna trycker helt enkelt in sig i sådana mängder att sikten i höger spegel hämmas. Förut fanns det en linje på golvet bakom vilken den resande allmänheten skulle hålla sig. Detta fungerade aldrig. Lika litet som man kan stoppa en flock panikrusande gnuer på Afrikas stäpp men en linje i sanden, kan man hejda Stockholms bussresenärer med en tejpremsa på golvet. Det låter sig inte göras. Man får använda sig av berguven igen och sitta och slänga hit och dit med huvudet.
Hedersomnämnanden vad det gäller skymd sikt är:
Mörkt ute och tänd innerbelysning.
Byggställningar med stora plank runt.
Lastbilar parkerade på övergångsställen.
Smutsig buss jfr Gary Cooper
