Kalles blogg The next gereration

Jag skriver till eder från botten av den djupa förtvivlans brunn som tillvaron tagit formen av. Jag sitter här med en pizza i magen men bara något fåtal pilsner kvar. Mörkret utanför fönstret bjuder generöst in de negativa tankarna och hade jag det minsta anlag för förföljelsemani så skulle jag vara säker på att de sammansvurna stod därute och smidde ondsinta planer. Samtidigt som natten håller på att sluka mitt förstånd så plågar den gassande solen mina ögon när jag skall köra. Den står lågt och förblindar hela den ljusa tiden, varefter det förlamande mörkret tar vid.

Det finns i sanning inte mycket att glädjas åt vid denna tid, och tyckte ni ändå att det var något sånär, så hoppas jag att jag fått er på mer realistiska tankar nu.

Men man orkar ju bara vara negativ till en viss grad, sedan måste man ändå göra något kul bara för att det blir jobbigare att deppa än att vara som vanligt. Tag Caroline t ex, hon roade sig med att rengöra köksfläkten för några dagar sedan. Jag vet inte vad jag gjorde. Kanske deppade jag, kanske spelade jag Candy Crush, kanske drack jag en kall öl. Upptagen var jag hursomhelst.

Något gick fel när hon pillade med en fuktig trasa uppe i mekanismerna och saker lossnade och sprätte omkring och luften i lägenheten började med ett vrålande ljud att sugas upp i ett rör i köksskåpet. Det var som när de skjuter sönder ett fönster i ett flygplan på 10 000 meters höjd i någon film; allt sögs mot köksfläkten.

Delarna till fläkten kunde vi inte sätta ihop. Vi försökte täppa till den men allt var förgäves. Alla delarna var insmorda med stekfett och utrymmet för mina stora händer var obefintligt. Vi satte dit filtret men ljudet var öronbedövande. Det var som att ha ett Lear Jet på tomgång ovanför spisen.

Fläkten lät så några dagar.

Sedan ringde Caroline till Franke. Det är inte någon speciell person utan ett företag som tillverkar köksfläktar och annat och frågade vad vi skulle göra. Enligt uppgift fick hon tala med en MYCKET trevlig man som visste allt om köksfläktar. Han kände dem utan och innan och kunde skicka PDF-beskrivningar. Hon vidarebefordrade detta till mig och stärkta av denne mans positiva inställning visavi fläktmekanik så tog jag fram mina skruvmejslar och sedan plockade vi isär hela fläkten och tog ut den på diskbänken. Där kunde delarna tvättas och plockas ihop och sedan monteras tillbaka.

När allt klickade på plats tystnade fläkten och allt blev som vanligt igen. Vi blev bägge strålande glada. Detta var en stärkande process att gå igenom tillsammans. Lagbyggande. Ungefär som när personalen på Försäkringskassan vandrar på kol utanför en kursgård i Värmland och ledaren (en skäggig man med indisk sari och kroppsodör) står och ropar: - Bra, hörni! Underbart!

När jag nu sitter här och upplever den zen-lika tystnad som omger köksfläkten så kan jag ändå inte tycka att tiderna är så eländiga. Det är ganska mysigt, faktiskt. Och ett par öl har jag ju också kvar!