Kalles blogg The next gereration

Här har man en ledig dag och ger sig ut i verkligheten för att möta våren, och vad händer? Jag hann bort till Överskottsbolaget på Jämtlandsgatan innan jag insåg att jag skulle bli tvungen att fotvandra till Centraleuropa för att få en skymt av den sabla våren. Men jag kunde ju passa på att slinka in på ÖB när jag ändå hade huttrat mig så här långt.

Inne i köpladan var det varmt och skönt. Inte så mycket galna människor som det brukar vara. Jag kunde vandra mellan hyllorna utan att bli alltför ofredad eller påhoppad. ÖB är annars ett känt tillhåll för vansinniga dårar och besvärliga bängbulor.

Plötsligt såg jag en hylla med läsglasögon och blev starkt inspirerad till inköp. Jag har på senare tid lagt märke till att elaka människor har börjat trycka text så smått att jag inte ens kan se den med mina läsglasögon, styrka +1,0. Caroline hävdar att jag har fel och att texterna ser ut som de alltid gjort, och att det är min framskridna ålder som gjort att mina ögonlinser börjat stelna. Men Caroline hävdar alltid att jag har fel och den väl underbyggda teorin om en världsomspännande konspiration mot just mig, är fortfarande det troligaste scenariot.

Men läsglasögon kan jag ju i alla fall köpa.

Jag tog nu en starkare sort (+2,0) och ett snöre att hänga dem i. Jag tog två par till för säkerhets skull. Eftersom jag gillar att överdriva så tog jag även två par med styrka +3,0.

Dessa två par är för särskilt högtidliga tillfällen när jag måste se extra bra. Till exempel om jag vore fältkirurg och följde med kungen ut i krigsfronten för att inspektera trupperna. Kanske skulle kungen bli skjuten i axeln och jag skulle beordras att operera ut kulan utan att förstöra rörligheten i majestätets arm, eftersom han gillar att spela priffe med baron Trolle. DÅ skulle jag ta på dessa superglasögon. Jag skulle se varenda muskel och ligament och klara jobbet med glans. Allt tack vara ÖB:s glasögon.

Affären började fyllas med alltmer suspekta individer och jag blev tvungen att bege mig mot kassorna för att inte gripas av vansinne. Vid kassorna hade en hel hög med underliga människor samlats. En man stod vid tre fullastade kundkorgar och såg plågad ut. Jag ställde mig bakom och strax kom en certifierad galning och ställde sig flåsande bakom mig. Han flåsade tre gånger och frågade mig om jag stod i kö.

Jag förklarade vänligt att jag inte alls stod i kö, jag var bara här med en kundkorg full av läsglasögon för att beundra utsikten. Då grep den plågade mannen in och vinkade förbi mig och när jag klev över hans korgar kunde jag känna flåsmannens andedräkt i nacken. Han stod så nära att han nästan var framför mig fast han stod bakom.

Just när en blodig kamp på liv och död verkade oundviklig, öppnade en ny kassa och jag flyttade mig raskt dit och drog en lättnadens suck. Det gjorde flåsmannen också, eller om han bara fortsatte flåsa, det var omöjligt att avgöra skillnaden.

Den plågade mannens fru kom med famnen full av varor som hon försökte trycka ned i de tre korgarna. Mannen sa något på ett språk jag inte begriper men otåligheten och irritationen gick inte att ta miste på. De ställde sig strax efter flåsmannen.

När jag kom ut igen så hade det börjat snöa. Inte litet försynt utan piskande vita korn som likt målsökande minirobotar for innanför kragen på mig. Jag gick dystert mot Vällingby och tänkte på människorna och på klimatet. Kanske människorna har stört klimatet med sina utsläpp men klimatet har å sin sida verkligen stört människorna med sin nederbörd. Klimatet är inte så oskyldigt som alla tror! Detta är en tvekamp mellan människa och väder och vem som började kommer ingen ihåg.

Det är aldrig ENS fel när två träter.

Skärp till dig klimatet! Kom med ett fredsfördrag! Om du ger oss en tre- fyra kanonsomrar, så köper vi elbil. Om du snöar rimligt och helst kring jul, så skaffar jag en solcellsladdare till telefonen. Vi måste jobba tillsammans.

Uppe i Vällingby fanns det ännu mer människor och vårsnön yrde ännu ystrare här. Jag gjorde mina ärenden och tog tunnelbanan hem. Jag började med att byta ut alla mina gamla läsglasögon mot de nya starkare. Det var en utrensning och en investering i en mer seende framtid. Man kan också se det som ett erkännande av ålderdom och dess krämpor.

Ju äldre du blir desto svårare får du att se din framtid, eftersom den blir mindre och mindre. Därför får du köpa starkare och starkare glasögon för att kunna se något hopp.

Eller göra en laseroperation.