Kalles blogg The next gereration

Jo, vi har varit på landet i helgen och jag hade som vanligt höga ambitioner vad det gällde bloggande och läsande. Men det visade sig att det fanns en massa projekt ute i boden att sätt igång, lämna halvfärdiga och snabbt glömma. Det blir inte så mycket gjort men det tar tid, tid som följaktligen inte blir över till läsande och skrivande.

Det visade sig i och för sig att jag glömt bägge mina pågående böcker hemma. Detta spelade nu mindre roll eftersom någon måste ha lagt någonting i något av alla de vinglas jag drack under lördagskvällen, ty jag somnade nästan direkt när jag lade mig. Läsning var aldrig aktuellt.

När det gäller mitt bloggande så var jag verkligen på gång under den sena eftermiddagen eller tidiga kvällen men teknikspöket satte stopp för skapandet. Jag hade varit smart…låt mig omformulera mig: Jag trodde jag var smart och tog med ett gammalt tangentbord och en surfplatta som jag hade kopplat ihop med sladdar och en adapter. Detta arrangemang vägde en fjärdedel av vad den bärbara datorn gör och jag var mäkta stolt och nöjd med mig själv.

Men snart började problemen hopa sig. Jag hade skrivit en somrig och fin text till Bussbloggen men sedan visste jag inte hur man skulle flytta ut den på Internet. Jag slet och svor. Jag kallade in Frank men han pratade så mycket obegripligheter att jag var tvungen att sända iväg honom igen. Men han konstaterade att texten fanns bevarad i ett bloggmoln någonstans.

Jag packade ihop mina datapinaler och beslöt att gå tillbaka till papper och penna.

Jag satt stum och började tänka på väggtidningar. Dessa hör man inte så mycket om nu för tiden men de var vanliga i Kina för några år sedan. Jag skulle kunna skriva med papper och penna och sedan publicera mig på en trevlig mur i närheten. Dit kunde rättänkande och kunskapstörstande medlemmar av menigheten bege sig för att läsa. Allt jag behöver är papper, penna och ett bra lim.

Nog har jag också tänkt på att köpa en modern liten dator som verkligen lever upp till namnet bärbar, men allt kostar pengar. Just den varan verkar alltid givas mig i precis de mängder som jag för tillfället behöver för att överleva. Det blir sällan något över.

Jag är enormt sugen på att spara, på att samla pengar på hög. Teoretiskt sett skulle jag gärna spara ihop en förmögenhet eller två. Jag skulle sitta med konton i olika banker och säga att den här saftiga summan skall jag ha i fall jag vill köpa en bil och den här pengasudden kommer jag att använda till en sänghimmel importerad från Tyskland och alla de här slantarna kommer att gå till lim för min väggtidning.

Men verkligheten lyckas alltid sätta krokben för mina sparambitioner.

Just när jag oförhappandes får in min lön på kontot och allt börjar se ljust ut, just när jag ringt Tyskland och diskuterat utformningen på min sänghimmel, så kommer det en massa räkningar. När dessa är betalda kommer det speciella utgifter. Efter detta måste jag köpa blodtrycksmediciner. Sedan måste jag köpa bacon och starköl så att medicinerna får något att kämpa emot. Sedan har pojken tappat bort något som alltid är förvånansvärt dyrt. Gerta vill ha frön. Mina radioapparater på muggen och i köksfönstret vill ha mängder av nya batterier.

Plötsligt är ekonomin nere på en nivå som omöjliggör alla former av sparande. Återstoden av lönen tvingas jag göra av med på nöjen och fettspäckad snabbmat, men ambitionen att spara lyser alltid som en rättskaffenhetens stjärna över min plånbok.