Klagande
Det är med uppbådandet av mina sista kraftresurser jag lyckas skriva ned dessa fattiga rader. Jag är svårt uttröttad, svettig och (tror jag) nästan utbränd! Jag har ju redan som ni vet ett heltidsarbete. Även om det inte, som namnet antyder, tar HELA min tid i anspråk så inkräktar det allvarligt på tid som annars skulle kunna användas för vila, rekreation och vederkvickning.
Men jag säljer alltså min tid, närvaro och kropp till ett multinationellt bolag.
Som om detta inte vore arbetsamt och förnedrande nog måste jag också resa dit och hem och sitta i köer, eller i nödfall stå på ett tunnelbanetåg! Jag är tvungen att bära uniform och uppföra mig anständigt. Jag får inte supa på arbetstid och alla tyngre droger är förbjudna. Talar jag om för en otrevlig tant att hon ser ut som en brylépudding med ögon måste jag till chefen på allvarligt samtal.
Om man lägger till värme, solsken och trafikstockningar så har ni fått en hjälplig uppfattning om den själsliga och kroppsliga misshandel som är min vardag.
Sedan har jag ett pressande uppdrag att ha hand om bokningarna på bioklubben nu på sommaren. Jag får svara på mejl och vandra ut i hallen och lämna nyckeln till kreti och pleti. Men tror ni att jag själv har tid att gå upp på bion och titta på en endaste liten hajfilm? NEJ, säger jag eder, det finns ingen tid!
Dessutom tillkommer allt pysslande och donande som måste till om man bor i lägenhet. Det är bärkassar med varor och saker som bärs in och bärkassar med sopor som bärs ut. Det är diskmaskin och tvättmaskin. Det är källarförråd och garageplats. Det finns kassar med tomburkar som ingen går och pantar.
Men jag klagar inte, jag har lärt mig att bita ihop om smärtan och kamouflera det till ett leende.
Så leende sitter jag här och betänker tillvaron och funderar på hur det skall gå. (Jaha, så litet tid fanns det trots allt över!) Mattan i gymmet är nu ditlagd och dunsarna är ganska dova men när de värsta dårarna sätter igång så blir det ändå störande. Och på natten…alltså, man skall låta dreglande drasuter slänga 100 kilo rätt ner i golvet i ett bostadshus mitt i natten och det inte skall störa, så måste isoleringen vara "av samma sort som NASA använder". Den här mattan tror jag kom från Tyskland så det kan väl högst vara "av samma sort som Esa använder", vilket inte verkar räcka riktigt.
Men jag klagar inte.
Sedan var det inget mer…JO, jag kan passa på att klaga på midsommarvädret redan idag.