Kalles blogg The next gereration

Vad som stör mig mest med bakning är att formarna är så sladdriga.

När man som medborgare i detta degiga land väljer att färdigställa några bakverk så ställs man inför ett Sagan-Om-Ringen-detaljerad värld som talar om hur puffiga ens bröd skall vara och hur de skall gräddas. Var de skall gräddas. Hur länge de skall gräddas. Med vilken attityd de skall gräddas.

Du får reda på vilka ingredienser som bör ingå och vad man bör spraya ovanpå för att vara hipp och café-på-Söder-kompatibel. Man vill ju vara cool och i samklang med tiden så man rättar sig ju härefter. Jag är ingenting om inte en slav under tidens trender.

Härom dagen bakade jag och Frank en plåt muffins.

Ytlig sett borde det inte taga våra tyngsta mentala förmågor  i anspråk, eftersom det var en kartong med muffinsmix vi hade. Blanda bara med vatten. Men vartefter arbetet fortskred så radade frågetecknen upp sig. Varför blir smeten så tjock? Varför blir det så litet? Hur skall vi få ned det i formarna? Blir det inte väldigt kladdigt? Varför är allt så jobbigt? Vad kostar färdigbakade muffins?

Gräddning vidtog och sedan fick de nio (bara!) muffinsen stå och kallna. Under tiden gjorde vi något som jag tror hette frosting. Även detta innebar en påse med pulver och vatten. Men denna smet skulle ned i en sprits för att förvandlas till ett slags veckade korvar ovanpå muffinsen. Att få ned den obeskrivligt kladdiga smeten i en sladdrig tygstrut var tålamodskrävande och höll på att gå rejält fel några gånger. Omgivningarna blev nedkladdade och diverse skedar och slevar ramlade omkring och hjälpte till att skapa ett slags leopardmönster av chokladfrosting runt om i köket.

Frank ställde sig och lade ut korvarna och jag proppade ned färgglada små korn ovanpå dessa. Som avslutning rev vi choklad på toppen. Den där nya fina sorten som smakar som blockchoklad.

Nöjd gick Frank in på sitt rum och satte sig. Jag blev stående med städning och disk i en timme och hade jag inte haft en kall öl att stärka mig med hade jag nog börjat misströsta. Jösses vad smutsigt allt var! Jag tittade på Tårtan på TV när jag var yngre och flinade åt allt kladd och klantighet, jag har endast nu förstått att det närmast är en dokumentär beskrivning av bakandets verklighet.

All heder åt Janos, Hilding och Frasse! Nu förstår jag hur ni slet!

Muffinsen smakade OK.