Livet på landet V
Nu börjar semestern ta slut och lika bra är det. Man kan inte bara sitta och vila på det här viset man måste lida litet. Just för det ändamålet åker vi hem i morgon till betongen, gymmet och tidiga morgnar. Visserligen är jag ledig även på söndag men en dags ångest i lägenheten innan jag selas på framför oxvagnen igen kommer bara vara nyttigt.
Här skiner nu eftermiddagssolen på sitt allra trevligaste sätt och vinden susar i träden. Jag sitter på min stol utanför ladan igen och har den här gången en gin och tonic med mig som enda sällskap.
Det som är en av de största fördelarna med att vara ute på landet är att man inte behöver ha på sig sina Fotfängelser. Nej, jag menar inte fotboja, även om jag kan förstå att ni skulle tro det om mig. Jag menar strumpor.
Dessa textila strypare har länge varit en ärkefiende. De är svåra att taga på när man begåvats med en viss rondör och samtidigt inte är luftakrobat. De kan lätt hamna fel och sömmar och konstiga små luddbollar ligger och skaver inuti. När man sedan kommer hem från jobbet och belåtet tar av sig sina skor och nöjt spankulerar fram till soffan och sätter sig däri får man strax höra:
- Du, dina strumpor luktar illa. Ta av dem och lägg dem i smutsen.
- Suck, mina strumpor luktar illa därför att mina FÖTTER luktar illa.
- Ta av strumporna, lägg dem i smutsen och tag ett fotbad.
- Suck. Jag vill bara dricka min öl och titta på TV!
Strumporna är boven (eller bovarna) och jag blir tvungen att sitta och titta på TV och dricka min öl med skånkarna nedkörda i ett surrande fotbad.
Men den allra största skada dessa tubformade irritationsmoment gör, är att de stryper sönder mina underben. Det kan gott vara att mina vader har blivit en smula svullna under årens gång men inte förtjänar de att lustmördas av snålt tilltagna fotbeklädnader. När jag pustande och stånkande tar dem av mig kan man se varenda söm och tråd från strumpan avtecknad i mitt levandes kött!
De skandalösa plågoredskapen har tvingat bort allt blod från den delen av benet vilket därmed börjat förtvina. Om jag glömde strumporna på under natten skulle jag få dubbelamputera mig före frukost nästa dag. Det kan inte vara meningen att det skall gå till på det här sättet! Jag vill aldrig mer ha strumpor! Här på landet kör jag, utan att skämmas, in till Flen och beger mig in i butiker och vandrar på gatorna barfota i mina plasttofflor. Detta borde vara en rättighet, nej, en självklarhet, även i Stockholm.
Jag vill kunna gå till jobbet i sandaler året om utan att bli retad och anklagad för att bryta mot uniformsreglerna! Jag vill gå barfota i kungens slott! Jag vill peta mina stortånaglar på Operakällaren. Jag vill sparka min nakna fot i rumpan på strumpbyråkraterna!
Nå, i morgon blir det till att taga på sina fotfängelser igen och glömma friheten i Flen.