Livet på landet III
Här ligger man. Jag är sängliggande trots att klockan har passerat elva. Jag ligger apatisk i min säng och surar eftersom det råder livshotande väderförhållanden här i Flen. Århundradets regnskur håller just på att passera och jag vet inte hur Gubben Noak kände det men jag förbereder kölsträckning för en ark ute i boden.
Vädret har annars varit tämligen nådigt under de fem dagar vi hittills har firat semester. Just idag väntar vi dessutom gäster. En ganska stor grupp kommer snart att ge sig av mot just vårt hus. Utemöblerna är putsade och badmintonplanen iordningställd. Badbryggan är kontrollerad och godkänd. Hundarna har speciellt tillsågade pinnar att springa efter. Grillen är rengjord och uppfräschad.
Men så vaknade vi upp till detta elände! Som tur är så har jag laddat baren och sittplatser inomhus finns också. Men den idylliska stämningen som brukar råda här på Casa Ängstugan är nedslagen av det obönhörliga regnet. Vid tillfällen som detta får man vända blicken inåt istället och filosofera. Man får försöka lösa några av de mysterier som livet bjuder på.
Jag har suttit på en grön pall i dörröppningen till boden och skådat ut och låtit regnets strilande föra mig in i meditationens eteriska dimmor. Så här är livet, tänkte jag. När man vill ha sol får man regn och när man vill ha en iskall pilsner får man en tandborstmugg ljummet kranvatten. Livet, tänkte jag vidare, är meningslöst. Allt som sker saknar mening, i stort som i smått.
Men just därför blir den där iskalla pilsnern och en stunds solsken det enda man kan sikta in sig på. Att njuta varje stund man har är det substitut för mening som gives. Ett slags nu-centrerad nihilism.
Regnet fortsätter falla och jag tror att jag skall taga vara på den här stunden genom att vila ett slag. Att få sova en stund på förmiddagen på detta eländiga klot som susar fram genom den iskalla världsrymden skulle vara skönt. Dessutom kanske regnet har slutat när jag vaknar.
Men någon badminton blir det inte idag.