Saknad pojke
Den lille pojken Frank är iväg på stort scoutmöte nere i Skåne och har lämnat oss ensamma här i Råcksta. Vi försöker klara oss utan honom så gott det går. Han sitter förvisso mest inne i sitt kyffe och trycker på sin datamaskin, men man vet ändå att han finns där. Man hör honom ibland skratta åt nördiga dumheter i olika spel.
Plötsligt rasslar dörren åt sidan och han kommer utfarande för att gå på toaletten eller leta efter godsaker. Ibland sticker han in huvudet i min lilla skrivarstuga för att berätta obegripligheter och delge mig ting från spelvärlden. Emellanåt förstår jag något och vi skrattar åt hur världen är. Andra gånger undrar jag om vi tappade honom på huvudet när han var liten eller om något skånskt galenskapsarv har börjat göra sig gällande. Men han är lika glad ändå och jag också.
Vad jag försöker säga är att jag saknar honom.
"Scouterna kidnappade min son!" Förtvivlad västerortspappa vädjar till knopknytarna att släppa hans oskyldiga pojke. - Jag misstänker, säger han till denna tidnings utsände, att lägret nere i Skåne inte är något annat än ett arbetsläger. Han kommer nog inte hem igen. Nu kommer han att få dreja koppar åt nedflyttade stockholmare som sedan kan säljas till överpriser på Konstrundan i nordvästra Skåne. Han skulle ju vara hemma och utföra barnarbete åt MIG!
Men det är skönt att vara ensam också. Det är ingen som smäller i muggdörren vid midnatt när jag skall upp halv fem.
Om jag nu försöker lämna familjen därhän och ägna mig åt världsligare saker så kan jag säga att tillvaron blir allt sämre. Själv blir jag äldre medan många andra fortfarande verkar irriterande unga. Det är en väldig tur att jag är begåvad med en naturlig skönhet. Det är vidare tur att mina rynkor och fåror i ansiktet bara skvallrar om en livsbejakande äventyrshunger som satt sina naturliga spår.
Det vore illa om jag började se gammal ut eftersom detta skulle få lättinfluerade människor att tro att jag faktiskt VAR gammal. Inte bra. Jag är inte gammal, jag har bara varit ung så länge att slutsatsen att jag är gammal är förföriskt enkel att draga.
Nå, vi skjuter allt detta åt sidan och tänker på framtiden. Snart är vardagen här igen och allt elände den naturligen för med sig. Caroline har hotat med en ny matkasse. Jag har kontrat med en egen matkasse, men konceptet är inte fullt utarbetat ännu. Jag hade tänkt mig temat: "Frossa i transfetter och somna med ett leende". Men, med ett otäckt förakt för innovativt framåtsträvande, har Caroline avfärdat mitt projekt som "ja, ja det tror jag när jag ser det". Men jag jobbar vidare på min matkasse och kanske jag publicerar recepten här, när jag finslipat dem.
Jag var på ÖB idag och köpte en gigantisk påse "Gott och Blandat" åt Frank. Det är den största godispåse jag någonsin köpt. Den skall han hitta när han rasslar upp dörren på söndag eftermiddag och letar efter sötsaker. Om inte mamma hittar den först.