Kalles blogg The next gereration

Så har jag åter varit tillbaka hos min tunna läkare på Beckomberga. Jag hade fått fina vinkar när jag förnyade mina recept att det kanske var dags för en kontroll. Trodde jag kanske det gick att sköta sin sjukvård per telefon, tycktes telefonrösterna mena.

Kanske vill de ha dit folk. Måhända har de bonat golvet under stora umbäranden och nu skiner det bara utan att en enda utomstående människa får se det? Kanske har de rekvirerat ny konst till väggarna som nu hänger osedd? Jag lekte också med tanken att jag helt enkelt är så populär att alla vill träffa mig.

Naturligtvis föll jag tillföga för en sådan gripande uppvaktning och bokade en tid.

När den stora dagen var inne och den tunna doktorn, denna skira huldra i läkarrock, hämtade mig i väntrummet kände jag mig särdeles dålig. Huvudet bultade och blodtrycket levde rövare. Min kropp brukar reagera på det viset.

När den märker att jag kommer in på sjukstugan så tänker den att nu är jag trygg! Nu kan jag släppa fram alla krämpor och skavanker eftersom kompetent sjukvård finns att tillgå. Alltså rasade nu de flesta av läkarbokens farsoter i min arma kropp och när jag slog mig ned på stolen hos läkaren.

Hon frågade hur jag mådde.

- Bra, svarade jag tappert.

Hon tog mitt blodtryck och hummade missnöjt. Hon tog det igen och hummade missnöjt med en anstrykning av uppgivenhet och en liten nypa av irritation.

- Jaha, ditt tryck är tillbaka på det värde det var när jag skrev ut medicinerna. Trots tre olika preparat är vi tillbaka där vi började.

- Tänka sig, sa jag.

Hon lyssnade på mitt hjärta och hörde nog att det var gott och snällt ty hon blev mildare stämd och beordrade mig att taga dubbel dos av den ena blodtrycksmedicinen. Därefter analyserade hon provsvaret angående blodfetter som jag varit och lämnat tidigare. Såg jag en bekymrad linje i hennes panna eller var det en hastigt uppkommen åldersrynka?

Hon tyckte nog att dessa värden låg "litet högt". Hon frågade försiktigt om det kunde komma i fråga att jag skulle undergå en livsstilsförändring. Äta nyttigare? Motionera? Promenera?

Jag vet inte vad det var, men plötsligt berättade jag entusiastiskt om min nya vana att äta engelsk frukost med prinskorv, bacon, bönor och stekta sprättägg.

-…så ett preparat mot höga blodfetter kanske blir bäst? Ska jag skriva ut ett recept?

- Vet du, jag tror det blir bäst, sa jag.

Äntligen var vi helt överens och mötet slutade i en anda av konstruktiv problemlösning.

 

PS

Härförleden var vi hemma hos de gamla föräldrarna och firade moderns födelsedag. Min bror var där och han slog, sin vana trogen, upp en gindrink i sitt glas och satte sig och orera med hög stämma. Vid ett tillfälle kom hans lilla dotter Juni fram och sade något till sin fader i festens larm. Just när jag såg dem där var det en liten gnista som glimmade till men den försvann lika snabbt och jag kunde inte få tag på den igen.

Först idag när jag satt och åt min frukost kom jag på vad det var. Naturligtvis! Juni och Per. Juniper. Enbär på engelska. Smaksättaren i gin!

Hade detta varit för tio år sedan hade min hjärna fungerat mycket snabbare och jag hade kunnat påpeka det dråpliga i situationen där och då och säker inhöstat månget gott skratt!